Tisdag morgon och det var bara att knata upp. Jag är rätt effektiv på morgonen och det måste jag vara då jag går upp sent. Nu regnade det tyvärr och inte hittade jag något paraply, de ligger väl i bilen. Det var bara att ta fram regnjackan och sätta en plastpåse över ryggsäcken och gå mot bussen. 

Jag går in och säger som vanligt åt busschauffören att det bara är att åka då jag går bakåt i bussen. Som vanligt så försöker jag att inte komma för nära en som har lite otäcka tics och det låter som att han är typ förkyld och harklar sig hela tiden. Dock tror jag att det mer handlar om begåvningsnivån och kanske säger det mest om mig. Hursomhelst så får jag en stor vattendroppe i huvudet då jag skall sätta mig och när jag kollar upp i taket så droppar det vatten uppifrån. Det kommer typ från stället där både el och ventilation går och jag tänker att jag måste säga till om det då vi kommer fram. När vi närmar oss Nyköpings lasarett så ser jag dock att stadsbussen är bakom mig och jag hoppar av vid lasarettet för att kliva på den men då åker den förbi och jag stoppar en annan buss och får ursäkta mig. Han måste ha undrat då han såg mig kliva av bussen framför. Jag fotar av min gamla buss då jag ser bussnumret och tänker ringa bussbolaget sen så det inte händer någon olycka. Om inte annat så är det nog bra så inget blir förstört i onödan. 

När jag kommer fram till bussterminalen så hinner jag faktiskt springa till stadsbussen och jag har bra tid sen på skolan. 

Efter första lektionen så kommer jag på att jag skall ringa och jag ringer och förklarar läget och känner att jag gjort mitt. 

Sköna och bra lektioner och jag gick igenom träningslära, kost och energi samt lite olika muskler som kommer på ett teoriprov nästa vecka. Alla har verkligen fått chansen nu. Dock så lär det inte finnas tid att skriva om provet efteråt så det handlar om eget ansvar också. 

Sen hem och precis som vanligt är jag riktigt seg när jag kliver av bussen. Det är oftast så på tisdagar och Ullis hade visst redan sprungit. Efter maten var det dock bara att ta tag i träningen och coachrollen och jag åkte ned till träningen. Där var det bra stämning och jag ställde in mig på att springa. På uppjoggen drog dock alla ifrån mig men jag tog det i min egen takt. Lite oroväckande och jag funderade på hur mycket jag måste ha tappat. Helt borta borde jag inte varit då jag ändå kunde springa lite på ultran, tänkte jag. 

Efter uppjoggen och lite löpskolning så var det då dags. Jag tänkte att jag borde kunna hänga med i kön, i alla fall. 

Pang! så var alla en bit framför mig och det var lite trist. Jag kommer fem meter bakom direkt men avståndet stabiliserar sig och mot slutet av 400-ingen, för det var Supertusingar idag, så hade jag ätit ikapp avståndet. De flesta började alltså lite för hårt och det var skönt. Sen är jag med hela tiden men hur länge skulle jag hålla. Jag klarar första tusingen och är med sista gänget. Andra känner jag att jag får lite kort vila och väljer att gå på min egen klocka och snart känner jag att jag ändå håller avståndet hyggligt men mot slutet av den andra Supertusingen så känner jag att mjölksyran kommer och jag körde alltså lite för hårt. Men det gör ingenting. Det var bättre än förväntat och jag skulle varit nöjd med bara några kilometer totalt idag. Det blev så gott som fem kilometer med lite nedjogg. Dock skriker min kropp efter träning nu så jag skall börja öka på med cyklingen igen då jag måste stärka upp fötterna ordentligt igen. 

Nöjd och glad åkte jag hem och det blev ändå mitt första intervallpass på länge. Inte så länge men ändå!

Hemma så kikade jag återigen lite på en speciell sak. Jag har ju ofta känt mig lite som en udda fågel och tänker faktiskt skriva mensaprovet igen. Jag skrev ju det för väldigt länge sedan men klantade mig då jag lämnade blod två dagar innan. Trodde inte det skulle påverka men det kan det nog göra. En kille som själv är med i Mensa säger att det absolut gör det. Då fick jag 128 och i Sverige har man två försök så jag har bokat in en ny tid faktiskt. Jag ville vänta tills man fått ordning på mitt hjärta och närmre än så här kommer man nog inte nu. Så jag kollade på lite tips om hur man kan vara så skärpt som möjligt. 

Sen var det Primetime och jag är med till sista frågan och jag tycker att jag hör att det är Agneta Andersson men i bakhuvudet så finns också Ulrika Knape. Jag är dock säker på Agneta och klickar i och känner mig som en vinnare tills svaret kommer. Asch! Det var Ulrika Knape. Det lär inte blivit så många kronor i vinst dock då det var hela 801 personer som hade rätt. För övrigt var jag inte själv med att tro att det var Agneta då det var ännu flera som trodde på henne. Hela 860 personer totalt och Susanne Gunnarsson fick 426 röster. 

Jag avslutade med att kolla på Milan men det var tyvärr inte mycket att se. Inter körde över Milan och det blev totalt 3-0 för Inter på de två matcherna. 

Godnatt för både Milan och mig.