Tisdag och det var dag att kliva upp och åka iväg mot sjukhuset. Vi kom iväg som vi hade tänkt och hann både tanka och slänga lite sopor på vägen. Nu borde det ju vara lite mindre kö, tänkte man, när man kom upp mot Älvsjö så började det förstås men jag tänkte att det bara var där. Fast tyvärr var det fortsatt segt men det släppte efterhand och vi hittade en parkering och hade typ en kvart tillgodo. Kanske lite mindre än vi tänkt men vi var ändå i tid. När jag skall skriva in mig så ser jag att jag inte alls skall vara där jag tror utan det är i hus 23 och jag frågar några äldre från Röda korset och en glad herre vill nästan gå in i mig då han är så trevlig så jag backar lite. Jag tackar så mycket och vi går mot huset och det är ju typ bara 100 meter bort och snart är vi på rätt ställe och jag skrivs in. Ullis får hänga på in och det är en pratglad tjej som reagerar på orten Vagnhärad och hennes man hade visst haft sommarställe där som barn. 

Efter ett tag får vi då fritt tills jag skall checka in mig på mitt rum så vi knappar in ett gym och försöker ta oss dit men vägbeskrivningen man får på gps är konstig och det kanske inte är så konstigt då det byggs som aldrig förr just där. Vädret är dessutom skitdåligt och det är isande kallt. Gymmet skall bara ligga typ 300 meter ifrån sjukhuset men när vi kommer riktigt nära så inser vi att bygget omöjliggör ingång från vårt håll och vi frågar några arbetare och efter direktiv går vi tillbaka hela långa omvägen och efter divsere funderingar så står vi vid ingången och det visade sig att vi inte ens behövt svängt något alls... Riktigt skönt att vara inne och vi löste in vårat medlemsskap som vi fick på en månad då vi var på träningsmässan. Det kanske bara blir någon gång för mig men ändå. Sjukt fräscht men kanske inte de mest optimala maskinerna och ingen av crosstrainerna gick att gå normalt på. Jag orkade med en kvart men var riktigt slut och jag känner att jag går på reserverna nu. Nu har jag varit utan medicin i över fem dagar och det börjar kännas. Ullis springer på så jag går till en stakmaskin och det är ju en vanlig concept 2 så det är ju lugnt. Såret på ena fingret klibber ihop med ett annat då jag stakar men så får det vara, tänkte jag. Det blir fem kilometer och jag får kämpa mig under 25 minuter men det går. Efter det, när Ullis är klar på löpbandet, blir det lite gym och vi kör väl någon halvtimme lite lugnt. Jag vill inte få värsta träningsvärken, tänkte jag då. Fast det kanske vore bra. Ju mer man kan stressa systet ju bättre borde det ju vara. De vill ju alltså ha extraslagen då de opererar, det underlättar i deras arbete. 

Sen duschar vi och jag knappar in en pizzeria, på google maps. Ullis vill helst inte ha pizza men är snäll nog och inte säger något för min skull. Jag brukar ju må sämre av lite sämre mat så varför inte äta på en riktigt fin pizzeria och vi traskar i snöstormen och det är sjukt kallt och jag borde tänkt på att tagit på mig bättre kläder. Till slut är vi framme och beställer in varsina pizzor. Riktigt gott och vi gick några meter till en Espresso House och tog kaffet där. Vardagslyx liksom. Vi softar lite och sätter oss sedan och bara pratar lite på sjukhuset. 

Jag pussar Ullis adjö och efter att skiljts åt så åker jag upp på avdelningen och checkar in mig. Där tittar jag på lite fin fotboll och bara softar lite. En kvinna skall promt sätta in en infart men hon verkar inte vara så bra och det gör ont hela tiden. Jag tänker att det får väl vara så. Tanken slår mig att det är ju också en bra sak men sömnen lär ju bli lidande av att hela tiden vakna av att det gör lite ont. Jag skall få lite kaffe men det dröjer och när det äntligen kommer så tar jag bara lite grand. Riktigt bra service dock men det är mycket spring och jag förstår att det ibland kan dröja. När det pratas om kateter så är jag benhård och har sagt att det skall jag inte ha och det har Liselotte skrivit in. Sist så blev det väldigt jobbigt och det var så många turer och när det plötsligt ändrades till att jag skulle ha så hade jag ju sprungit och kissat sjuttielva gånger för att verkligen klara mig. DÅ blev det väldigt jobbigt att sätta in den. Nu hade jag fått försäkrat mig om att jag inte skulle behöva ha det.

Fotboll på teve och efter det så skall jag ringa upp Ullis men hon hinner före.

Vi pratar lite och säger sen godnatt. Jag gick upp några gånger och visst hade jag svårt att sova.