Först ett tråkigt besked men som jag skrev tidigare så var det inte enbart negativt för jag kände att något hände i kroppen. Kanske var det inte så dumt och jag har ju aldrig haft svårt att få jobb förut och man skapar ju alltid nya band. 

Hursomhelst så ringde jag förstås först till Ullis och sedan till min själsliga bror Magnus och jag får nog banne mig ringa till Peter också så han inte blir arg på mig! :-) 

Magnus jobbade för övrigt och jag blev lite förvånad för jag trodde nog att alla skolor hade påsklov samtidigt. Sportlovet visste jag ju att man delade upp. 

Jag hade för övrigt passat på att blogga ikapp under dagen och sedan drog jag till Tim och ändrade placeringen av vardagsrumslampan och jag var fullt inställd på att behöva komma tillbaka imorgon då jag antog att vi först fick kika på hur vi skulle få en bra genomföring genom själva lampfoten. 

När jag kommer dit så kommer jag på att jag glömt en fotpall/stege så jag knackar på hos Lena och kollar om hon kan låna ut något och det var inga problem. Jag hade faktiskt inte väntat mig något annat då hon alltid är så snäll. 

När jag kommer bort till Tim så sitter han och väntar och vi tar upp prylarna och börjar. 

Jag hittar en plugg som verkar passa bra och sedan skruvar jag i kroken och den sitter som berget, skönt. Vidare så bara monterar vi upp lampan och det finns redan ett hål som Felix täckt för med eltejp så det går hur smidigt som helst och jag kramar Tim hejdå och får dessutom lön i form av en påse nötter. Aha, mitt nya jobb är redan klart, skrattar jag. 

Jag lämnar stolen och beger mig hemåt. 

Väl hemma så försöker jag spackla lite till i Tims gamla rum och sedan snackar jag lite med Felix som kommit hem. Efter det gör jag mig klar för att möta upp Ullis och Felix går till gymmet. 

Det blir en rask promenad och tankarna går förstås lite fram och tillbaka. Innerst inne så har jag dock i åtanke att saker och ting faktiskt kan ändras för jag hoppas ju förstås få vara kvar tills min mentorsklass går ut. Under har ju hänt förr och jag kanske inte skall slänga mig på jobb hur fort som helst. Förut var det ju rektorer som ringde rätt frektent närmare terminsstart. 

Hursomhelst så är det rätt skönt att gå och jag har rätt bra tempo men känner mig dock lite trött. Nu skulle jag ju springa hem med Ullis och det fanns absolut en tvekan i det. 

När jag kommer till Trostorp så stannar och stretchar och väntar in Ullis. Efter någon minut kommer hon och snart är vi igång. Med en tjocktröja på sig så är det rätt varmt men å andra sidan så är det rak motvind nu, det förklarar att det var så skönt på vägen dit. 

Jag får hela tiden kämpa och tycker det går rätt fort. Så fort så jag tror att jag håller igen för Ullis skull men det visade sig att hennes snitt sjönk och det rätt rejält. Ajdå! Men det visste jag inte förrän efteråt. Jag kämpade på och var rejält sliten då vi kom fram. MEN så skönt att springa igen och att klara av det. 

Bra träning ändå från min nivå. 

På kvällen, efter dush och lite mat, så blev det "Ska vi slå vad?" med Felix och Ullis. Om jag inte missminner mig alldeles så vann Felix den här gången. Jag fick lite sura miner då jag totalfloppade på att rulla en penna nedför armen, den skall jag ju bara klara av. Det positiva i det hela var ju ändå att de hade stora förhoppningar på mig... 

Det är alltid tufft att få besked man inte vill ha men nu har det gått några timmar och jag märker att jag faktiskt mår rätt bra. Kanske blev det inte så fel och jag har ju aldrig haft svårt att byta och skapa nya erfarenheter. 

I ärlighetens namn har det inte känts hundra procent rätt heller men helst skulle jag varit kvar. 

Till hösten blir det alltså nya elever om inte något anmärkningsvärt händer. Wish me luck! Just nu har jag inget klart men har börjat söka ny tjänst och eftersom lärarjobbet ger mig så mycket tillbaka så är det fortsatt det jag tänker mig. 

Jag fortsätter förstås att studera för man kan aldrig lära sig för mycket och det är ju så kul också.