Torsdag och idag, efter jobbet, så skulle jag iväg på en arbetsintervju och jag kände mig lite nervös. Jag vet inte riktigt varför men kanske var det för att skolan var lite större och man springer ju inte och gör arbetsintervjuer var och varannan dag. 

På skolan så var det i princip full fart varje lektion och när sista lektionen startade så var jag noggrann med att man inte fick komma försent för då skulle jag nog komma försent till mötet. Vadå för möte, frågade någon. Asch, ett möte bara, svarade jag. Ännu har ingen elev sagt något och när de tar upp frågan så svarar jag förstås. 

Så var det då dags och återigen blev det löpning och jag fick slänga mig in i duschen och imorgon behöver jag dessutom släppa in byggare klockan 08.00 så det var mycket att tänka på. Stressigt värre när jag hoppade in i bilen och jag kände eftersvetten och fick dra på air conditionen. 

Jag verkar hinna innan jag ser köerna, då jag viker av motorvägen. Ajdå! 

Precis på minuten är jag framme och är lite orolig att jag är på rätt ställe och ringer upp han som skall ta emot mig. 

Det blir mycket information och jag känner att jag inte får det där avslappnade samtalet, som jag ville ha, utan det blir lite hackigt och jag tycker inte jag får fram rätt ord, när jag, som exempel, skall beskriva hur jag är som lärare.  Kanske lite nervös och nog sjutton har jag strul med magen fortfarande och pannkaka som lunch var ingen höjdare. Jag är i alla glad att magen inte började låta! :-D

Sen hem och jag tog hem lite mat till Ullis, mig och Felix. 

Vi tittade samtidigt på Elitstyrkan och sen fick förstås jag och Ullis gå bort och hälsa på löparna. Jag förklarade att jag varken hann eller skulle orka springa idag och Tommy hade full förståelse då jag visst hade överlägset antal steg av alla. Jag förstod ingenting men man kunde visst jämföra alla steg och lite allt möjligt på Garmin-appen. 

Idag kom jag förresten upp i 20 000 steg.