Tisdag och idag var det svenska nationaldagen och förstås inget jobb. Efter lite frukost var vi ute och plockade ogräs och fastän det bara blev drygt en timme så tog det på krafterna. Kanske var det i kombination med solen och avsaknaden av keps, i och för sig. Sen tog vi fram motorcykeln då vi ville ta en sväng. Vi tänkte att vi chansar och ser om Ullis pappa är hemma. Han bor i Ålberga så det är en bit. 

Precis när vi svänger av den sista biten så ropar Ullis något om att det är nog han som kommer i en Volvo och vi stannar upp och visst är det han och hans fru. De vänder om och vi fikar och pratar om lite allt möjligt. Han har varit ordentligt i farten och visade upp en massa han har gjort. Han har definitivt inte varit sysslolös och man fick själv lite idéer. 

Sen tackade vi för oss och drog hemåt. Nu körde vi småvägarna hela vägen och det var trevligt. 

När vi kommer hem så har Tim och Cilla kommit och jag skall skjutsa dem. Egentligen är jag skittrött men det är bara att ta tag i det. Ullis ändrar sig och följer med då vi kan göra något kul i Södertälje samtidigt. Jag tror hon ville in på Plantagen. Mycket riktigt! Efter att ha släppt av Tim och Cilla och önskat dem en lycklig resa så drog vi till Plantagen. Jag ser att det ligger en tuggummipåse som verkar oöppnad och jag tar upp den. Den är mycket riktigt oöppnad så jag tar den och stoppar i fickan istället för att slänga den. Kan ju verka suspekt men ingen lär komma tillbaka efter den och den låg på sådant sätt så att det såg ut som någon tappat den. Det var för övrigt V6 så jag tuggade på men sex tuggummin samtidigt var nog fyra för många. 

Vi tog sedan en sväng på Rusta och jag betalade, för ovanlighetens skull, med sedlar. Av en händelse så hade vi fått sedlar och det är ju rätt ovanligt. 

Sen hem och nu var jag riktigt, riktigt trött så det blev en siesta. Man vet ju att det brukar bli dåligt men jag bara måste. 

Nu gick klockan och snart skulle jag iväg till träningen. Det tog emot Big time men det var bara att köra. 

Det brukar ju kunna släppa men på uppjoggen så får jag kämpa och det rejält. Efter något varv så är det bara att inse att det är kört. Jag kommer en bit bakom de andra och sedan är jag med och leder löpskolningen och jag säger att jag tyvärr måste jogga då kroppen inte är med. Neselius joggar också men jag får dock slita ändå. Jag jobbar på och får ihop nästan sju kilometer och det får jag vara nöjd med. Klockan pep om att det var personligt rekord men jag har nog inte sprungit något hårt med den här klockan. Det skulle vara pb på fem kilometer och det är ju lite pinsamt då det var bra mycket långsammare än 6 min/km.