Torsdag morgon och jag vaknar i panik då Ullis ringer! När jag kom hem sent inatt så var jag så trött så jag glömde ställa klockan och det förstår jag när jag äntligen lyckas få upp ögonen och svara. Klockan är då lite över sju och eftersom jag alltid ringer upp Ullis på min morgonpromenad till bussen så blir hon lite orolig. 

Jag springer upp och när jag insett att jag faktiskt måste vara på skolan vid 08.00, då jag stämt möte med en lärare som tar över min tjänst, så måste jag förstås ta mig dit på annat sätt än med buss. 

Ingen frukost hinns med och jag hade faktiskt glömt att fylla på förråden innan och inte ens havregryn fanns kvar. 

Jag tar på mig och min plan med att sova på vägen till skolan grusas förstås då jag får ta motorcykeln. 

Det går bättre än väntat och när jag rullar upp till skolan så ser jag en kille jag inte känner igen och jag misstänker att det är killen jag skall träffa och ropar namnet. Han blir förvånad och efter att jag stannat och tagit av mig hjälmen så hälsar vi. Det blev ju perfekt och snart står vi med vår gemensamma chef och snackar lite. 

Det blir en dag med nye kollegan och dessutom med vår gemensamma idrottslärarkollega, då vi är tre. Jag kommer ta hand om de nya sjuorna i höst och sen får vi se vart det tar vägen till våren. Jag har sagt att jag är intresserad av en fortsättning.

Vi avslutar sedan med en gemensam avslutning för alla lärarna på den andra skolan och det blir lite tal och festligheter. Bra drag och kul! Tyvärr så blev det på film och jag var absolut närmst så jag hör min röst alldeles för väl och med det även då jag sjunger fel. Det var Ullis som hittade filmen så det känns skönt att inte riktigt veta vart hon hittade den. JAG hörde mig själv direkt i alla fall.

Sen traskade jag iväg med en kollega till min skola och hoppade på motorcykeln efter att ha hämtat min hjälm. 

Alla verkade försvunnit hemåt så det blev inget direkt farväl till gamla gänget men alla längtade väl hem. 

Jag tog kustvägen hem och den är riktigt skön. Klart mycket bättre än motorvägen då man kör motorcykel. 

Väl hemma så märker jag att jag har tid för lite allt möjligt och efter ett tag så bestämmer jag mig för lite träning i källaren. Det blir mitt vanliga pass och trots att jag borde vara trött så går det riktigt bra. 

Runt 17 så skulle bilförsäljaren ringa för vi verkar vara nära ett bilköp och våran gamla bil skulle gå i inbyte. Lite surt att vi precis köpt nya däck till bilen och dessutom så slår det mig att jag tankade fullt igår. Ha ha, så typiskt!

Ullis och jag pratar med säljaren, som heter Nathalie, och hon verkade trevlig och vi försökte få svar på alla frågor och vi verkade komma allt närmre ett avtal. Dock så hade det ringt en till från Riddermarks bil under dagen då vi skickat in en förfrågan om värdering och nu försökte de smida medans järnet var varmt. 

Ullis drog iväg till Trosa för att vara med på hennes jobbs provspringning av Stadsloppet och jag väntade in revisorn. 

Jag kände mig väldigt ringrostig då jag knappat jobbat med företaget och det kände väl hon också. När hon fått ut allting hon behövde så tog hon med sig papperna och gjorde klart det sista hemma. Jag verkar inte få någon chock i alla fall utan det utföll till min fördel. Kändes bra! 

På kvällen så bråkade jag lite till med säljaren då jag tyckte vi fick lite dålig procent och mycket riktigt så fick vi ned den lite grand. Det är typiskt att man skall behöva förhandla hela tiden. Borde det inte vara rättvist från början? Nåja. Imorgon skulle bilen komma och var både dem och vi nöjda så skulle det bli affär. 

Vi somnade ovaggade och nu skulle jag äntligen få sova ut.