Onsdag morgon och jag vaknade återigen väldigt tidigt. Efter lite bloggande och sittandes vid datorn så kom jag upp och efter lite frukost tog jag direkt tag i häcken och plockade upp den nya häcksaxen. Vi valde ju att inte spara på krutet så det skulle bli spännande att se vilken nivå man kom på. Effekten och hur stora kvistar den kunde ta är ju en sak på papper men en annan sak i verkliga livet. Snart hade jag konstaterat att det inte var så märkvärdigt att komma igång och i princip så var det bara ett lite skydd som skulle på. Snart var alla sladdar utdragna och jag drog igång. 

Jag började med själva utsidan och där var man ju lite rädd att den torra förstörda delen skulle förstöra häcksaxen då det var där som den förra gav upp. Nu valde jag att ta det värsta med sekatören och sen körda jag resten med häcksaxen. Den klippte hur lätt som helst men den var rätt tung. Dock så övervägde resultatet och lättheten med själva klippningen så jag var helnöjd!

Det gick vansinnigt fort men var alltså lite jobbigare med tyngden. På slutet fick jag pausa lite och solen gassade rejält. 

Efter några timmar så har jag bara slutet kvar men då är jag så trött så det får var bra för nu. Jag lät maskinen ligga lite gömd bakom boden och gick in och ställde mig vid en fläkt. 

Felix höll på med sin mat och jag snodde lite ris och värmde upp lite kycklingsallad och åt med honom samtidigt som vi kollade en halvtimme på Physical 100. Det är ett program som handlar om vilken kropp som är mest allround. Lite småjobbig produktion men helt okej ändå. Det skulle absolut kunna fungera i Sverige faktiskt. 

Sen gör jag mig iordning för lite cykling och samtidigt är Felix på väg att dra till sitt jobb. 

Jag kommer ned till cykeln och rätt omgående ser jag att bakdäcket är helt slut på luft och jag blir lite orolig. Jag bestämmer mig för att fixa iordning Ullis cykel och gör den klar för utomhuscykling så kunde jag ta hennes slang på trainerhjulet om det skulle behövas. Jag hade förstås pumpat upp bakdäcket för att se om det skulle behålla luften och när det börjar bli dags så ser jag att det fortfarande håller kvar luften så vad det än vara som hände så bestämmer jag mig för att chansa. 

Sagt och gjort! Jag velar lite mellan vad jag skall köra men eftersom jag är osäker på bakdäcket så joinar jag återigen en Robopacer så kan man hoppa av när man vill. 

Lite segt i början men rätt som det var så gick tiden rätt fort och jag har kört en timme och nu satsar jag på lite till. Och lite till. Jag förhandlar hela tiden med mig själv och på slutet började jag att känna av det mer och mer och när jag passerat 70 kilomter så kände jag att det var gott nog och jag behövde även göra mig iordning då jag skulle hämta Ullis vid 16.00. 

Riktigt nöjd hoppar jag in i duschen och sen fixar jag lite hemma innan jag beger mig till Trosa och Ullis jobb. 

Vi åker och väl framme i Nyköping så släpper jag av Ullis och åker sedan och parkerar. Ullis skall fixa ögonbrynen och jag tänkte passa på att köpa lite. Jag hade fått för mig att jag kanske kan fixa hemlarmet själv då jag såg att det fanns plats för ett 9-voltsbatteri i själva larmdosan och det borde gå att lösa. Ullis skickar samtidigt en lista på några saker vi kanske behövde så jag strosade runt och shoppade lite. 

Snart är jag klar och går till salongen och väntar utanför i solen. Riktigt najs och snart kommer Ullis ut. 

Ullis var supernöjd och tyckte att kvinnan som fixade henne vara superbra. Som jag uppfattade det så lär det bli fler gånger och det såg också helt perfekt ut. 

Vi åker sedan och äter lite på ChopChop och sedan blir det en sväng på Rusta för de vanliga sakerna. 

Väl hemma så har tiden gått och det blir lite mys framför teven och jag plockar även upp massagebänken och masserar Ullis rygg en stund. Det kändes som det gav bra effekt. Massage är klart underskattat och speciellt att ge varandra massage. Vi tränade förresten lite framför teven också och det var yoga och stretch. Rumpan fick sig en extra stretch och det kände behövligt och blev en liten väckarklocka. Det kändes riktigt bra i kroppen efteråt och troligen så har jag gått och varit spänd länge i baksidorna. 

Vi går sedan och lägger oss men Felix skrämmer upp oss då han ringer och säger att bussen inte kommit. Jag förbereder mig för att åka men då jag hörde att den bara var några minuter sen så ber jag honom att vänta ett tag och snart så hör han av sig att den faktiskt kom. I Nyköping, med tanke på alla byggen, så är den mer regel än undantag att bussarna är sena.