Torsdag och samma lite sega känsla fanns kvar.

På bussen så lyssnade jag igenom lite om min kurs och tog lite skärmdumpar på viktiga saker.

Sista stadsbussen och när bussen tvärbromsar så byter jag reflexmässigt tag och kommer över en ung killes hand och hela min kroppsvikt trycker till honom och hans ögon spärras upp! Oj! Jag känner verkligen hur hårt det blev men jag hör ingenting då jag har musik i öronen men uppenbarligen var det många som märkte det för de drog på smilbanden. Jag skämdes och försökte få kontakt men han himlade med ögonen och i nästan stund så var han, och flera andra, framme och gick ut från bussen. Han håller upp sin hand och har ont. Men f-n! Jag undrar hur det gick men troligtvis fick han bara väldigt ont.

Trots segheten så kämpade jag på ändå och hade bra lektion, på morgonen. Sedan skrev jag ihop min ansökan till tjänsten som egentligen inte ligger ute men den lockar ordentligt. Det tog lite tid att få ihop alla kurser jag gått och få det att se prydligt ut. Sedan gick jag och lämnade in det och såg en passande chef och pratade lite med honom. Nu är det bara att hålla tummarna och hoppas att de också tycker det är en bra idé. 

På sista lektionerna kommer jag på att ledningen önskar in lite bildmaterial från lektionerna och kolla av vilka som får och vill bli filmade och det är en härlig stämning - kul!

Väl hemma så tar vi det bara lugnt och jag försöker filma in min presentation men det går jättedåligt. Jag tycker jag ser hemskt trött ut också och jag inser att jag inte bör träna. Tanken är att promenera men det hanns inte med.