Lördag och efter en god frukost så tittade vi på Förrädarna och idag skulle allt ta slut men det blev lite av ett antiklimax. Eller jag vet inte vad jag tycker egentligen.

För att inte spoila alltför mycket så är det väl bäst att ni avslutar läsningen så fortsätter jag mina tankar på slutet.

Efter Förrädarna tog vi in alla utemöbler och rumsterade om lite i boden. Vi var rätt effektiva och snart var vi båda svettiga och nöjda. Det fick nog bli dagens träning och jag skulle nog inte kunnat tränat något i alla fall. Skulle varit lite cykel då. 

Så var det då Förrädarna och jag vet att Förrädarnas uppgift handlar om att ljuga och dessutom ljuga så trovärdigt så de inte avslöjas men när man ljuger en allierad rakt upp i ansiktet så blev i alla fall jag sittandes kvar i soffan men en hjärna i uppror. Från första start så trodde jag inte ens att man skulle kunna ljuga sig igenom ett helt program såvida man inte är en psykopat och det verkar hon ju ändå inte vara, den gode (?) Katia. 

Olivia kände sig också väldigt lurad då Katia hade kommit väldigt nära Olivia men Katias försvar, på slutet, var att de ändå, på något sätt, gjort det tillsammans. 

Jag vet inte riktigt vad jag tycker. En del av min hjärna säger att jag aldrig mer skall titta på något liknande och en annan del uppskattade underhållningen. Något, i upplägget, tilltalade mig dock så det borde gå att få till en variant som skulle bli kanon. 

Jag avslutade med att ligga lite på IR-madrassen. Tror det kan vara bra.