Onsdag och jag kände mig klart lättare till mods men jag fick meddelande från Tim om när flyget skulle landa. Jäklars! Dagarna har gått så fort så jag hade inte tänkt på att jag skulle hämta dem i natt. Flyget var visst försenat över två timmar så det skulle bli riktigt sent. Nåja, jag tänkte att jag säkert skulle få lite sömn innan. 

Upp på bussen och sen iväg. Det är lite lugnare nu då eleverna inte är med men också andra busstider så ibland kan man få vänta. Dock blev promenaden till stadsbussen mycket lugnare då just den kom mer humant. 

På andra sidan gatan så ser jag en mamma och dotter men mamman åker på inlines och det verkar vara av modellen jag själv sålt. Det är förstås inte omöjligt att det är en kund till mig. Det var verkligen som Powerslide. 

Bussen kommer och jag kommer i sällskap med en kollegar och vi traskar upp till skolan. Där är det rätt lugnt och det blir en hel del packning och flyttning av saker. Jag och Camilla städar ur förråden i gympasalen och hon hade visst fått klartecken på att köpa in lådor som vi kan förvara sakerna i. Det föll sig så att det sammanföll med lunchen så vi passade på att köpa en sallad på Coop. 

Efter lunchen, som vi intog i personalmatsalen på skolan, så började vi avrunda och när Camilla var iväg så städade jag lite själv. Jag hade förresten fått ned hela 18 (!) stycken ärtpåsar som låg på en avsats långt uppe runt idrottshallen. Samt tre stycken fina badmintonbollar. De flesta av ärtpåsarna lär ha kastats upp med vilje för det är sjukt långt upp och jag fick bygga en specialpinne gjord av vp-rör och sopborste som kom runt kanten. Med risk för nedfallande damm lyckades jag effektivt manövrera ned allting snabbt. 

Rätt som det var så blev jag avbruten av att Mats kommer in och vill att jag skall följa med till arbetslaget. Jag säger direkt att jag skall väl få en blomma för det kändes verkligen som det på sättet han sade det. 

Däruppe så väntar de på mig och visst är det en blomma som hägrar. Jag tycker det kändes lite stelt men det hoppas jag bara var en känsla och alla är ju upp i sitt. Jag är ju förresten kvar på skolan till hösten.  Efter att ha tackat så mycket så försöker jag få till någon lösning  med vatten för jag skall ju hem med bussen. Det kändes inte alltför hoppfullt att få hem en frisk blomma till Vagnhärad. 

Sen fortsatt jobb i gymnpasalen och efter det så var det bara att traska till bussen med blomman försiktigt nedpackad i väskan. Jag vågade inte ha den på ryggen då det skulle bli alltför mycket skakningar. 

Vid busshållsplatsen så är det en kvar kvar tills bussen går och då kommer jag på att mina airpods ligger på laddning i gympasalen och de vågar jag inte ha kvar där utan får ta mig tillbaka till skolan igen. Med en tung väska så tog det på krafterna. 

Sen tillbaka till bussen igen och försöka ta mig ombord så försiktigt jag kunde. 

Väl framme på bussterminalen så är det en timme (!) tills nästa buss går och jag sätter mig bakom busskuren, i en slänt och lyssnar på musik. Ser en gammal elev och vinkar till henne och vi pratar lite grand. Hon hade varit och badat vid Stendörren med en annan gammal elev till mig. 

På bussen och de där blommorna har verkligen fått kämpa. 

Av bussen och nu sista biten hem och in med blommorna i en vas men gud vad de hängde. De mådde inte alls bra så förhoppningarna var inte så stora. 

Ullis cyklade en runda från jobbet och jag passade på att hoppa på cykeln i källaren. Det blev min vanliga runda på 70 minuter och det kändes bättre än väntat. Jag behöver nog inte vara orolig att det var någon tillbakagång med hjärtat utan det blev nog lite mycket förut bara. 

Sen fixar vi lite att äta och mot kvällen så ringer en säljare och Ullis och jag fastnar lite med den och vi får se vart det här slutar. 

Jag försökte få lite sömn men det blev lite korta sms då och då så tiden gick och strax efter midnatt gjorde jag mig iordning och Ullis var först på gång att följa med då hon var orolig att jag skulle somna. Jag bestämde dock att jag fixar det själv och kände mig inte så orolig. 

Jag får sms av Tim, då jag närmar mig Arlanda, att de har landat. Det brukar dock ta lite tid så jag är inte så stressad. 

Jag närmar mig Arlanda flygplats och när jag skall in mot terminal 5 så pratar jag med Tim när det helt plötsligt är poliser överallt och det blinkas för fullt och en massa bilar står och blir kontrollerade. Jag saktar ned men får åka förbi. Jag ringer upp Tim igen då jag lade på lite abrupt. 

Parkerar och tar 1-timmesparkeringen och lägger i för en halvtimme. Sen väntar jag och väntar... Får hela tiden öka parkeringstiden och när det närmar sig timmen så kommer allehopa. Tim och Cilla förstås men även Cillas mamma och pappa samt Cillas bröder. De verkar glada men trötta och Tim och Cilla följer med mig då de andra nog skall ta taxi. 

Resan hem går smidigt och väl hemma i min säng så toksomnar jag. Då är klockan över tre. 

Tisdag och jag kände mig fortfarande inte okej, det var en olustig känsla som låg över mig och sen ser jag att mycket jobbigt mail, som jag börjar läsa men får avbryta. Det är alldeles för känsligt och nu skall jag träffa nya arbetslaget och vi inte känna mig alltför nedtyngd. Jag vill komma med lite positiva vibbar och föreslår en presentationsrunda. Det visar sig att nästan alla har två barn så blir som ett tema att börja med och jag blev nästan orolig att någon skulle tycka det var jobbigt. Man vet ju aldrig, det kan ju vara någon som inte kan få barn eller ännu värre, hemska tanke, någon som förlorat ett barn. 

Jag läser klart mailet och fastän det inte handlar om mig så berör det väldigt mycket. 

Vi avslutar med en viktig, men otäck, kurs om pågående dödligt våld, förkortat PDV. Det var så att håret reste sig på armarna när presentatörerna visade filmer om hur det kunde vara. 

Sen hemåt och nu slutade en lur att fungera och det var lite surt. Ser att Pingis-John står vid en busshållsplats ute på vischan och messar och undrar vad han gör där. Han sommarjobbade visst i Tystberga och var på väg hemåt.

Det är svinvarmt på bussen och jag känner att jag får panik. 

Väl hemma, efter den svettiga promenaden, så är jag ännu tröttare och det känns som jag faller. Jag tappar orken helt och får messa Flaken och säga att jag inte kan komma. Jag tappar väl självförtroendet helt och allting som hänt spelar förstås roll och mycket kan komma ikapp en. Jag kände mig i alla fall sjukt svag och jag blev lite orolig att jag var på väg tillbaka till hur det var innan operationen men jag kände också att jag brakade mycket tidigare innan operationen. 

Det slutade med att jag åkte till katten och skötte om den. Den var sjukt gullig och kröp upp i knät på mig och gav en massa välbehövlig energi. Att jag fick sjukt mycket katthår på mig fick jag stå ut med. 

Sen åkte jag hemåt och kände mig lite lättare i sinnet och fick bra stöd av Ullis. Det blev lite nedpackning och sortering av böcker också. 

Måndag morgon och idag skulle jag mot jobbet men till ett jobb utana elever, det skulle bli annorlunda och faktiskt brukar sådana dagar vara jobbigast. Att typ själv sitta i skolbänken. Man brukar bli rätt mör av dem. 

Jag börjar dock att lägga ut om provlöpningen för det brukar ju många i klubben springa. Själv tänkte jag spara mig till imorgon, då det är klubbträning. Jag hittar en gammal bild på "Pulspastorn" och Ullis och postade den. Det visade sig att Leffe sprungit en massa gånger och faktiskt hade koll på årtalet, mycket imponerande. 

Sen var det full fart på jobbet och när jag fick en lucka över så lade jag in lite böcker i excel-arket som jag håller på att bygga upp. Vi fick en jäkla massa böcker av Mia Törnblom så vi är sjukt tacksamma förstås. Väldigt många måbra-böcker så det blir kul att kunna sätta sig in en skön fåtölj och bara läsa. 

Sen var det då provlöpningen och eftersom varken jag eller Ullis skulle springa så tvekade vi på om vi skulle dit men det är ju alltid kul att titta. Det visade sig att de allra flesta faktiskt hade anknytning till klubben så det var ju kul att vara där. Flaken körde på hårt och hans skadade svanskota verkar håll. Det blev en spurtuppgörelse mellan honom och Peo där jag tror den sistnämnde drog längsta strået men Flaken har verkligen gått framåt och frågan är om jag kommer komma tillbaka så jag kan matcha honom... :-) 

Sen till katten och vi skötte om honom lite grand och sen hemåt. Nu blev det försent för träning och jag kände mig dessutom urlakad. Jag skulle må bra av att titta lite i en måbra-bok, tror jag. Det är lite väl mycket som händer nu.

Söndag morgon och jag vaknade tidigt men var trött och låg i sängen och scrollade lite på min träning, bloggade en hel del samt kollade in Mia Törnbloms intagram. Svägerskan Anette tipsade igår om att Mia Törnblom skänkte bort en massa böcker och då jag och Ullis håller på att samla på oss böcker för vårat kommande bibliotek så skickade jag direkt och hoppades på det bästa. Hon hade sedan svarat att det mesta fanns kvar och vi skulle åkt upp igår men hon fick sedan förhinder och vi styrde om till idag istället men då lite senare. Ullis skulle ju jobba. Direkt hade jag fått en bra känsla av Mia men tänkte att det också kunde vara lite spel för galleriet. 

Sen var det lite allt möjligt och jag körde några schackmatcher, lade ut om provlöpningen och röjde förstås upp lite i huset. 

Sen kollade jag av med Felix om han skulle med till stan så kunde vi passa på att äta då vi samtidigt hämtade böckerna. Jag tänkte att det säkert inte var så mycket böcker kvar... 

Felix bestämmer sig för att hänga på och jag åker lite i förväg till Trosa för att dammsuga bilen lite och sen hämtar jag Ullis. Jag bestämmer mig för att köra mjukisshorts då jag ändå skulle bära en del. 

Sen åker vi och hämtar förstås upp Felix. I Södertälje så passar jag på och springa och köpa lite kartonger och jag hugger bara tag i en packe och jag ser sedan att det är medium och det blev nog kanon. 

Vi knappar in adressen och efter en u-sväng så står vi utanför deras port och knappar in koden. 

När vi skall ta hissen upp så verkar den inte fungera så vi knatar upp till femte våningen och jag hör att Ullis och Mia pratar lite men när Mia ser mig utbrister hon! - JAG KÄNNER IGEN DIG! Jag blir lite paff och skämtar om att jag är influencer och har säkert 100 följare. Kanske påminde jag om någon för jag är rätt säker på att våra vägar inte korsats förut. Säkerligen så kollade hon upp mig lite fort och glömde bort det. Hursomhelst så var det lite kul. 

Första intrycket av Mia, då hon skrev, var kanon och hon var genuint äkta. Supertrevlig och vi packade för fullt och det visade sig att det var på håret att vi fick med oss alla böcker. Jag tror vi packade hela nio fulla lådor och vi kunde inte ens få in något mer i bilen. Den var totalt fullastad! :-0

Efter att ha sagt adjö till både Mia och hennes man så drog vi iväg och vi tänkte att vi tar en liten middag på Bastard Burgers och snurrade runt ett tag innan vi parkerade och gick sista biten. 

Vi gick sedan över gatan, till Bröd och salt och köpte lite kaffe och fikabröd och åkte hemåt. 

Väl hemma så kunde vi inte hålla oss utan började packa upp lådorna och jag fotade av och lade in i lådor. Det var sjukt fina böcker och extremt mycket hälsningar i var och varannan bok som hon fått då hon ställt upp eller varit inspiration för olika personer. Jag tror vi alla, dvs jag, Ullis och Felix fylldes av någon slags värme. Det var riktigt kul att träffa henne och jag är supertacksam för böckerna men även att de hade tid att prata med oss. Mitt i allt så börjar Primetime och jag spelar samtidigt och rätt som det var så var jag inne på sista frågan och chansar rätt! Härligt! Nu är jag inne i ett bra stim. 

Sen började jag få panik att jag inte tränat idag så jag gick ned i källaren och trampade igång. Min hjärna sade att det var försent men något skrek inom mig att jag måste! 

Jag körde igång lite lagom hårt men så kommer en Robopacer blåsandes förbi och jag testar och ser om jag orkar ikapp och det gör jag. Han håller visst 4,2 watt per kilo men det räcker att ligga runt 3,0, strax bakom honom och jag orkar hänga på i runt en mil innan det kommer en för lång uppförsbacke, då man inte får samma hjälp. 

Sen är det lite lugnt ett tag innan det kommer ett snabbåkande gäng och jag kör igång igen och snart har kilometerna tickat in. Det blir 46,5 kilometer innan det står att jag klarat veckomålet på 180 kilometer och jag känner mig nöjd - pust!

Sen in i dushen och sen försöka somna! Riktigt trött men ändå lite svårt att komma till ro efter träning så sent. 

Ja, jag måste förstås även knyta igen säcken med Zlatan. Det kom lite som en chock så det tog väl lite tid att smälta det. Zlatan har under så lång tid gett glädje och spänning. Kanske inte alltid den bäste på planen men när han var bra så hade han en sådan enorm högstanivå och det var alltid en aspekt att ha med sig. Det kunde alltid komma det oväntade och med rätt förutsättningar var han på en sådan sjuk nivå. Personligen så uppskatte jag hans tid i PSG väldigt mycket. När han gick ned och mötte boll och skickade iväg en pass med sådan kraft vilket gjorde att motståndarna inte riktigt hann med och det blev nästintill alltid ett farligt läge när det hände. 

Redan när han gjorde debut i landslaget så var det en spänning och just av samma anledning, man visste aldrig var man hade honom och visst hände det även dumma saker i början av hans karriär. Tyvärr! 

Så tack för allt och precis när man trodde att man skulle få lite lugnt på fotbollsfronten så kommer Erling Haaland. Hmm, det var väl typiskt. :-)

Lördag och idag hade vi tänkt att kanske cykla två gånger, en på förmiddagen och en på kvällen. Dock så började vi med att sova lite längre än väntat och sedan blev det förstås frukost och morgonteve. Vi gick ut på tomten och fixade lite då grannarna skulle ha studentbjudning och vi ville förstås inte klippa gräset då. 

Efter ett tag så kommer vi då igång med gräsklippning och ogräsbekämpning och efter någon timme är vi färdiga. Nu börjar jag bli trött och kanske även irriterad då jag känner att orken börjar försvinna. Jag ville ju träna. Vi bestämmer att vi drar igång och jag har svårt att bestämma mig för om jag skall dra igång ett speciellt träningsprogram som kanske gav effekt sist det begav sig. Det är ett ftp-program på zwift och det pågår under 10-12 veckor och 2019 så hann jag med två sådana program och nu skulle det innebära att jag hoppade in en vecka i programmet men det krockar också lite med mitt mängdträningsprogram. Det som jag nog är inne på och försöker hålla. Asch!

Ullis drog ut och cyklade och jag satt snart upp på cykeln i källaren och trampade. Det blev mitt vanliga 70-minutersprogram. Lite öm i baken men annars gick det bra. Tror jag kände av en viss träningsvärk men förstod inte riktigt varför. När jag kört ett tag så skickar Ullis en ledsen emoji och att hon nästan blivit påkörd av en bil då föraren inte verkar sett henne. Det är ju fan sjukt! Jag blir alldeles skakig men Ullis säger att hon är okej men att hon blev rädd. Tror jag det. 

Jag fortsätter trampa och när jag är klar med programmet så tänker jag att jag fortsätter tills Ullis kommer. Det blir så gott som 90 minuter och lite över fem mil. Lite så där lagom och jag avslutar med en spurt men nu strular tekniken så jag kan inte trycka på max då motståndet inte räcker till. 

Efter duschen så drog Ullis och jag till Trosa för att kolla till katten. Vi körde i lite ny sand som klumpar sig bättre eller vi chansade på det i alla fall och utfallet blev bra. 

Vi passade på att äta lite kycklingsallad och gjorde katten sällskap ett bra tag. 

Väl hemma igen så var grannens fest i full gång och vi själva tittade lite på teve och snart började Champions League-finalen! Sjukt spännande och vad kul att se om Haaland blommar ut idag. 

Så var matchen igång och jag reagerade på att Inter stod upp bra och körde med sjukt bra understöd. Så som jag lärde mina fotbollskillar då de körde mot bättre lag. Det gjorde att vi kunde förhindra deras anfall hela tiden och Inter gjorde det helt examplariskt. Lite tråkigt i längden men ibland så blixtrade det till och Haaland höll på att göra något riktigt snyggt mål men drog bollen rakt på målvakten. 

Till slut så gjorde Rodrigo mål efter en bra prestation av en lagkamrat och jag förvånades själv över att bli så glad. Jag har egentligen aldrig gillat Manchester City men deras nya stil har verkligen imponerat på mig och trots att det nog är ett köpelag så är spelarnas och tränarens approach härlig. Sen har vi ju förstås Haaland som är den nye Zlatan men med lite mer spetskompetens. Lite annorlunda men lika kul att titta på. Grattis Erling och grattis Norge till er nya stjärna!

Fredag och idag var det skolavslutning och jag tänkte lösa klädbiten på morgonen, jag orkade helt enkelt inte då jag gick och lade mig. Tänkte att det borde vara lugnt. Jag fixade till mig och så tog jag fram vad jag hade och hoppades innerligt att någon fin skjorta inte var ostryken. Byxor och skjorta helt okej och så tog jag en lite festligare slips, dagen till ära. 

In i bilen och så iväg men först var jag tvungen att slänga lite på en återvinningscentral. Jag tänkte att jag får säkert lite från eleverna och det fick jag. Dock inte på det sätt jag hade trott. 

När jag kommer fram till skolan så hinner jag inte ens komma in på skolan förrän jag hör glada tillrop och jag hann på den korta biten både vara mäklare och advokat. Lite kaffe och snart skulle vi iväg. Jag hann lite snabbt in på toaletten och när jag kommer ut, till alla eleverna som väntade, så skriker alla och tycker jag är jättetjusig. Jag "dabbar" lite töntigt och det uppskattades. 

Precis när vi skall gå så ringer en kollega och undrar om jag har bilder på deras klass från idrotten och jag väntar in honom så får min klass klara sig utan mig. De hade redan en lärare och jag tänkte att jag borde hinna ikapp. Vi löser det lite snabbt och jag får sällskap av en annan elev. Vi går på och jag känner att det är rätt varmt idag också. Som tur är inte så varmt som igår. 

När jag nästan är framme, vid Rosvalla som vi skulle till, så är jag ikapp och vi föser in eleverna till sina platser och snart är avslutningsfesten igång. Det är kul och högt tempo. Sen tillbaka och vi släpper eleverna när de är tillbaka. Flera stycken vill ta kort med mig och det är gulligt. Jag fick present från en (!) elev och det var en godispåse, som flera andra lärare fick, samt en chokladask. Det var lite roligt då jag speciellt tog bilen idag. :-) Det var i och för sig inte största anledningen men den bidrog. I huvudsak så tog jag bilen för att jag ändå pausat busskortet och jag kanske klarar mig flera dagar nästa vecka på det. 

Väl hemma så somnar jag i soffan och det är lustigt att även känslosamma dagar kan ta på krafterna. Det är ju inte så  att det var fysiskt ansträngande direkt men absolut lite känsligt med alla glada och gulliga elever. 

När Ullis kommer så börjar vi göra oss iordning då vi är bjuda på studentmottagning. Det är våra kompisar Gisela och Per-Fredriks son Alfred som gått ut gymnasiet och vi kommer iväg så vi nästan får stressa. Väl framme så är vi nog någon minut sena men hinner precis i tid, tror jag. 

Det är väldigt trevlig och vi hamnar i samma trevliga sällskap som sist det begav sig och dessutom med Giselas övertrevliga mamma. Det blir roliga samtal och när vi tar mat så får jag en kvinna att inte sluta skratta. Det var när hon undrade vad som krävdes för att komma in på sjökaptenslinjen i Kalmar. -Det går i vågor, svarade jag. Det kom så snabbt och typiskt mig. Det var nästan så jag kvävde en dabbning där också. Hennes skratt smittade av sig och man kände att man nästan fick kramp i mungiporna. 

Så var det förstås tävling och jag kan inte rå för det men jag älskar verkligen tävlingar. Nu handlade det förstås om Alfred och är man inte jättenära så är det förstås svårt men det var kluriga frågor och roliga frågor. Ullis chockade alla, vid vårat bord, med att ha alla fem första rätt och jag hade nästan tvärtom. 

Fina tal och känsliga tal och det var en mycket trevlig tillställning, tack för det och förstås tack för den fina maten. 

Sen skulle Alfred i väg och vi åkte också strax efter då festen förstås löstes upp. 

Efter så drog vi förstås till katten då vi är kattvakt. Det blev en liten stund med honom. 

Väl hemma så tog vi det lite lugnt och visst var det lite jobbigt att det inte blev någon träning idag. Ullis tycke vi kunde ta igen det imorgon för nu blev det lite sent. 

Torsdag och idag var egentligen dagen då jag skulle kört min tävling men jag bangade då jag kände att jag inte riktigt hade tiden att planera och jag ville dessutom inte offra min träning. Det slutade istället med att vi tog med alla våra sjuor ned till hamnen och körde lite spontana lekar. Med facit i hand blev det helt kanon. Det blev fotboll, fresbee och tipspromenad samt förstås mat. Sedan, med svetten rinnanades på ryggen, samlade jag dem och sade att nu var det bara beep-testet kvar. -VA! sade dem. Ja, vi piper hemåt alltså, svarade jag. Ha ha! Det blev ett lyckat själv och jag kände mig lagom självgod. 

Sen var det bara att gå tillbaka till skolan och jag ångrade mig att jag inte tog shorts. 

Väl hemma så fastnade jag i soffan och såg ett avsnitt av Manifest. Det är så där på gränsen. Det är nästan så man kan släppa det men det har ändå någonting som gör att man vill fortsätta att titta. 

Jag tänkte sedan köra igång trimmern men hittade den inte. Grästrimmern alltså. Mig själv har jag trimmat tillräckligt nu då även en elev tyckte att jag såg ut som en bebis och det var lite roligt. Hen är lite för ärlig men det sägs ju att ärlighet varar längst men det är bara ett dåligt och felaktigt ordspråk. Att kunna köra med vita lögner har varit ett framgångsrecept i människans historia. 

Ullis och jag avslutade sedan med att återigen cykla men det tog emot men det kan det göra ibland.