Torsdag och jag kikar lite på vad mensa-sidan har att ge och försöker få ordning på mitt konto där. Det går väl sådär och jag känner att jag inte kan offra all tid på det. 

Efter lite frukost så kommer jag upp och röjer iordning och tar sedan motorcykeln ned till Stensund för att sätta upp förtältet. Jag ser att många ungdomar är ute och förbereder för midsommarfirandet men de har problem med blåsten när de försöker sätta upp avspärrningsband. Det bådar ju inte gott för förtältet. 

Jag börjar med att hämta gräsklipparen och pratar lite med några som bor på campingen, det är Eva och Per. 

Snart så klipper jag och kör lite extra runt dungen. Tillbaka med gräsklipparen och jag behövde inte ställa in den då det var en annan som skulle låna den. 

Nu var det dags för förtältet och det tog lite tid att bara få fast det på husvagnen då man får peta lite från varsitt håll och gå emellan. Idag var det extra bökigt och kanske behövs det lite glid där. 

Så var det dags för pinnarna och nu hade det börjat blåst lite mer och vinden kom rakt framifrån så jag liksom trycktes fast mot vagnen då jag stod innanför och jag fick verkligen kämpa. Sen var det sjukt bökigt med pinnarna då vinden hela tiden tog tag i tältet och jag fick verkligen tänka till med att förankra och även göra så det blev ett genomflöde av vinden. Efter att några pinnar nästan gått sönder och tältet flytt så var det på plats och jag såg till att det stod stadigt. Nu hade timmarna gått och jag hoppade på motorcykeln och drog hemåt. 

Fort hem och nu var det bråttom att fixa något att äta då jag skulle iväg och tatuera mig och sedan hämta några böcker.

Hos tatueraren gick det smidigt och han pekade på min Ironmantatuering och sade att det var han som hade gjort den och det kändes ju bra då det nog är min bästa tatueringen, alltså den som blivit snyggast. Tror han heter Kamil förresten.

Han menade på att det kommer att göra ont då jag skulle ha den rakt på min biceps men jag gick in i mig själv och värst var nog efteråt då jag liksom slappnade av. Det var som det sved hela tiden.

Direkt efter det åkte jag till kvinnan som skänkte böcker och det var en jäkla massa. Det kändes i alla fall som det men hon hade packat lite grand i varje påse för att det inte skulle bli så tungt att bära. Jag ser fortfarande hennes förvånande blick, i ögonvrån, då jag drog ihop sex påsar och gick mot bilen. Jag kommer sedan på att det kanske var dumt då jag känner att det börjar blöda från tatueringen och jag sansar mig efter det.

Sedan hem och då gick jag och Ullis till affären för att handla inför midsommar. Det gick smidigt men när vi skall betala så kommer det en överförfriskad karl och snyftar om att han glömt sin plånbok och försöker få en kvinna där att betala. Hade han varit nykter och skötsam så var det nog flera som tänkt hjälpa honom men allt var så osäkert och det var hög tid för butiken att stänga. Han följer den stackars kvinnan och Ullis, jag och Felix håller oss nära så att inget händer. 

Så sätter han sig på någon typ av lättare motorcykel och man blir chockad. Jag funderar på att ringa polisen men hur skall de hinna fram då han bara skall åka en lättare bit. Kvinnans man kommer med sin husvagn och konfronterar mannen och det var grymt gjort. Jag själv velar och vet inte riktigt vad jag skall göra. Rätt som det är så åker han iväg, dock lite vingligt. Jag blir lite irriterad på mig själv att jag inte visade bättre civilikurage men det är svårt. När och hur skall man lägga sig i? I det här fallet så lutar det åt att jag borde agerat bättre men det är lättare sagt än gjort. 

Efter att ha packat in matvarorna så drar Ullis och jag iväg till Stensund för ett litet dopp. Jag får förstås passa min tatuering men det känns kallt men det är det absolut inte. Det är garanterat över 20 grader men jag jag tror det handlar om att jag måste passa mig så jag inte kommer för långt ned. Det är lättare om man bara måste fokusera på att stänga av kylan. Det är dock skönt och snart åker vi hemåt. Väljer dock att inte doppa sig idag. 

När vi kliver ur bilen så reagerar vi på att det lyser lite här och var på bilen, vad coolt! Det var inget vi visste om. 

Sen in och vi chillar lite framför teven. 

Onsdag och jag kände mig väl lite bättre i låret men absolut inte helt okej. Märker att jag får någon notis, då jag är alldeles nyvaken och det står något om Mensa. När jag gnuggat sömnen ur ögonen så försöker jag hitta det men det är helt borta. Har jag drömt? tänker jag. Sen söker jag på Mensa i mailen och då kommer det upp. Jätteskumt. Jag har i alla fall fått ett medlemsnummer och kan logga in i medlemsportalen och kollar runt lite där. Passar på att bli medlem på några mensa-sidor. Passar också på att blogga om gårdagen.

Sen försöker jag komma ut fort och klippa häcken då daggen fortfarande låg kvar. Det skulle ju vara smart om man är känslig mot pollen. Efter ett ha klippt några minuter så börjar häcksaxen att strula alltmer och snart så tjuter den bara och kuggarna går inte i. F-n! Det värsta hände då jag körde i den döda häcken. Det blev nog för torrt och hårt. Får plocka ihop alla sladdar igen och går in. Slänger ut ett inlägg på det lokala forumet om att jag tycker det är synd att det slängs fina böcker på tippen då jag skall bygga ett bibliotek. Gensvaret är grymt och mycket tid går åt på att svara alla och det finns alltid en risk att många av böckerna faktiskt hör hemma på tippen. Dock så fick jag ta den risken då mycket säkert också lär vara riktigt bra. 

Efter det så känner jag att jag behöver träna om det skall bli någon träning idag då jag måste hämta böcker. 

Jag bestämmer mig för att köra mitt två-timmarsprogram och startar igång. Det är lite kämpigt men jag försöker hela tiden tänka på hur viktigt det är att få bra kapillärbyggande träning och varje minut är viktig. Tyvärr så strular ERG´n, igen, och den låser sig på 170 watt fastän jag skall ligga på 185 watt. Jag tänker att det inte är hela världen och kanske är smart då jag håller på och ökar på. När det gått kanske 80 minuter så börjar den att fungera igen och snart så ligger jag på 185 watt igen. Låret känns knappt av så det var väl en mindre åkomma bara. 

Det fortsätter komma in kommentarer, på mitt inlägg på FB, men rätt som det var så försvinner alla kommentarare och det är väl någon administratör som inte tycke det passade riktigt. 

Jag springer till affären och där tycker jag mig se en tjej jag känner igen och snart så förstår jag att jag haft henne som elev och haft mycket med henne att göra. Jag blir glad men kan inte ropa då jag står i kassan och namnet är som bortblåst. Så fort man byter skola så sorteras namnen in i en särskild mapp och jag visste inte ens vilken skola som det handlade om. Dock hinner jag fram då jag packat och hon blir glad men blir förvånad då jag inte kom på namn eller skola. Jag började med Björnlunda och sen Gnesta och hon tittar förvånat på mig och säger Trosa. Ah, då kom jag ihåg. Lite sjukt. 

Sen måste jag springa och slänger på maten. Det blir lite kyckling och pasta. 

Vi äter och tar det sedan lite lugnt på altanen med kaffe. 

Efter det är det full fart runt och hämta böcker och jag börjar med att glömma bort den första på listan så jag får kasta om hämtningen lite. Det blev totalt fyra ställen idag. 

Sen hem och Ullis höll fortfarande på och cykla och närmade sig två timmar. Det var som det ångade i hela källaren och våra kroppar är ju sjuka. Hur man kan räkna på effekt och värme. 

Sen blev det lite nyheter på teven och läggdags. 

Tisdag och idag var det lite segare att komma upp. När jag dock kom upp så blev det en del bloggande om gårdagen och det var skönt att skriva av sig. Alla har vi väl våra demoner och att skriva av sig är en billig terapeut. Framförallt så har jag märkt att det är fantastiskt kul att kolla tillbaka i bloggen. Minnet har ju en förmåga att försvinna, och till och med ändras, med tiden. 

Till slut är jag klar men jag känner att jag blivit lite skadad av träningen igår. Det var hemmagympa och det känns som en mindre bristning i höger baksida lår. Ajdå! Mindre bra. 

Sen röjer jag upp lite, det ligger ju förstås på mig nu som går hemma. Jag förbereder mig ganska snabbt för att klippa häcken och tar fram sladdar men ser att det är väldigt blött i häcken. Hm, det får bli senare, tänker jag. 

Sen in igen och jag har svårt att komma igång och tittar en halvtimme på Manifest. 

Efter det så blir det ett cykelpass och nu kör jag mitt vanliga 70-minuterspass. Det blir lite mer rättvist med sträckan också men vill man plocka "poäng" så är det ju bättre att köra med en robopacer. Nu handlar det ju om att bli så bra som möjligt till Kalmar så poängen är av underordnad betydelse. 

Det går bra och trots baksida lår så fungerar det att cykla i alla fall men löpningen är nog körd på ett tag. Jag blir lite orolig över benet, om jag skall vara ärlig. Dock lite konstigt att jag kunde cykla utan egentliga problem men jag tryckte heller inte på. 

Sen ut för att klippa häcken men nu sprutar det ut pollen då jag kör och det tar heller inte lång tid innan häcksaxen börjar krångla. Den fasntar i ett läge och bara tjuter. Jag vågar heller inte sticka in fingrarna för att röra på bladet. Typ för att stöta på. Snart inser jag att den måste plockas isär och kanske är det bra att få bort lite tunna kvistar som stör också. Men risken är stor att jag måste ha reservdelar eller förstås en ny häcksax. En googling om pollen visade också att det är bättre att klippa när daggen ligger kvar. Note to my self!

Tiden har nu runnit iväg och jag springer och köper lite mat och passar på att gå in på apoteket och köpa allergimedicin. Dock så verkar man behöva uppsöka läkare om man behöver medicin för en längre tid och det gissar jag. Den här perioden har ju varit överjävlig och jag känner att alla sommarlopp är körda. 

Ullis kommer hem och vi äter lite gott och pratar om en speciell sak. Lite tråkig faktiskt men jag har min världsbild och står för den. Ullis höll med och det var skönt. 

Sen hoppar Ullis upp på cykeln och jag förbereder lite inför kvällens träning. Ullis tänkte joina mig och gå lite på banan. Jag hade dock inte kollat upp vad som stod på schemat men då i princip alla pass är på banan så tänkte jag att jag gör det i bilen. Högtalaren fick lite laddning också och när Ullis var klar så var det hög tid att bege sig. 

Ned mot Trosa och Ullis kollar schemat och säger att det är spåret! Men vad f-n! tänker jag. Det hade jag ju glömt helt. 

Vi åker i alla fall ned och med tanke på min pollenallergi så är spåret omöjligt för mig så vi får bara hälsa och önska dem lycka till. 

Ullis och jag tar istället och går en liten runda i Trosa istället och det känns helt okej. Det stramar lite i baksidan så det går inte ens att gå fort. 

Väl tillbaka i bilen så känns det lite bättre så det kanske inte var så farligt med benet. Det var ju en ny konstig rörelse så det är nog bara lite muskulärt på mig. Hemåt och väl hemma så känns det ännu bättre. 

Nu blir det lite yoga och jag försökte spela Primetime samtidigt då klockan var 20.00 Det gick helt okej men ingen vinst. 

Efter yogan så ser Ullis något om att det verkar vara fotboll på gång och jag säger att det är väl imorgon? Jag går och slår på teven och det visade sig vara idag Sverige spelade mot Österrike. Jag säger att jag kan massera Ullis på rygg och nacke och hon sätter sig framför mig på golvet och jag knådar på så länge som jag orkar. Sen sitter jag kvar ett litet tag och tittar men går sedan och joinar Ullis innan matchen var slut. Då var det nog 20 minuter kvar av ordinarie tid och det stod 0-0. 

Matchen då? När jag började titta så såg det ut som Sverige lekte och dominerade fullständigt men det tog inte lång tid förrän Österrike tog över och det var helt ombytta roller och ännu mer. Att det inte stod typ 3-0 till Österrike då berodde i stor del på Robin Olsen. Han var sjukt bra men att man inte kan styra tillbaka matchen är ju lite konstigt. Dock så höll vi ihop det hyfsat bra men det är ju tråkigt då vi hade så bra tryck i början. 

Måndag morgon och jag hade en riktigt dålig nattsömn. Note to my self, drick inte kaffe för sent på kvällen. 

Efter att äntligen dragit mig klart i sängen så tvingade jag igång mig och snart var det bra fart och jag hade röjt upp på disk och plockat undan lite saker. Sen försökte jag ta tag i ärendet kring våran trädgårdshäck och även kolla vad som hänt med banken och vårat pensionssparande. Det verkar som det dras fel belopp så jag försökte kolla upp det. Hemskt att säga men någonstans i bakhuvudet så kändes det inte så viktigt att spara då många nära gått bort för tidigt. Nu verkar det dock se bättre ut men försöker ta vara på varje dag. Nu skall jag inte bli filosofisk och djup. 

Jag kollar på ett avsnitt av Manifest som också är en sådan här Netflix-serie som egentligen mest gör så att det försvinner tid men som man ändå måste se om man börjat. Man skulle kunna missa ett helt gäng avsnitt och ändå inte tänkt på det. Givetvis hade jag kollat brevlådan några gånger för det var just idag som jag verkligen trodde att det skulle komma svar på mitt Mensa-prov. Det har känts viktigt på något sätt. Troligtvis för att jag alltid tyckt att jag inte riktigt passat in och inte fått gensvar på mina idéer och tankar. Lägg därtill på min stamning, som var rätt grov som barn, så känns det som jag har uppfattats som mindre intelligent. När jag gjorde första testet, för en massa år sedan, så gjorde jag mig själv inte riktigt rättvisa och testet gjordes tre dagar efter blodgivning. Jag tänkte att det nog inte gjorde någon skillnad då man inte ansträngde sig så mycket. Hursomhelst så fick jag 126 då och det krävdes 131 för att komma in. Gott nog och det gjorde att jag ändå fick ett bra kvitto för mig själv. Dock så kändes det ändå inte tillräckligt och jag ville ge mig en ärlig chans och efter att några personer nog menat att blodgivningen absolut kan spela in så gjorde jag att ett nytt försök den 30:e maj, i år. Då gav jag mig verkligen de bästa förutsättningarna med att träna hjärnan med diverse hjärngympa, åt och sov bra samt motionerade en stund innan. Allt för att göra mig själv rättvisa. Två koffeintablett åkte ned precis innan också. 

Nu tittade jag nästan klart på ett avsnitt och mot slutet kommer det en scen när någon säger mirakel och något med guds medvetande och jag känner att posten har kommit! Ha ha, det är givetvis slumpen men jag går ut och ser postbilen och förstår att posten kommit. Jag öppnar posten och ser direkt att det är en många och stora brev - wow! Det första jag ser är ett gulligt kort på mig och Ullis och det är förstås Ullis som skickat det och jag fylls med värme. Det här börjar bra, tänker jag. Sen ser jag, längst bak, ett stort brev från Mensa och jag blir supernyfiken. Det är några andra brev också och jag tar förstås med alla in och öppnar de andra breven först. Det första är från banken och nu verkar det stå rätt belopp om pensionssparandet. Sen är det något brev med nytt avtal om värmen eller liknande. Nu så är det då bara brevet från Mensa kvar och jag vill ha Ullis med mig och ringer upp då jag skall öppna brevet. 

Jag öppnar och det första som slår mig är att det är flera papper och jag ser ganska omgående att det är ett erbjudande att gå med och jag överraskas över hur rörd och tagen jag blev. Det här har visst betytt mer för mig än jag trott och jag måste lägga på då jag känner att jag måste gråta. Det låter kanske konstigt men allting kommer över mig. Saker som när jag kommit med förbättringsförslag på tidigare arbeten och jag sett, då jag lämnat, att de skrattat åt mig. När jag en annan gång kommit med förslag så har hen bara snott det och tackat så mycket. Men vaddå? har jag svarat. Jag jobbar ju med det här nu, svarade hen. Det var som en slags revansch och speciellt på tiden som barn. Där fanns det mycket övrigt att önska hur man stöttades. Ah, det var i alla fall så mycket som på en gång sköljdes över mig och det kom som en flodvåg. Jag skall i alla fall gå med och kanske kan det vara skönt att träffa likasinnade men det kändes i alla fall som jag hittat något sammanhang. Jag är glad att jag tog tag i det. 

Resultatet då. Nu, när jag släppt ut alla känslorna, så kunde jag kolla vidare och nu blev jag lite smått chockad. Jag tyckte ju att det gick lite sådär på slutet. Det var som det bara tog slut och jag fick slänga ur mig lite chansningar och det kändes som jag kanske kunde ha runt 38 rätt och sen hoppades jag på att några av chansningarna skulle gå hem. De hade de visst inte gjort utan jag fick 38 av 45 rätt men det gav ändå högsta resultat vilket är just 135, eller mer, i IQ. Så resultatet blev att mitt resultat är högre än det hos 99% av befolkningen! B-provet var alltså klart svårare och det förklarar att poängen värderades högre. Jag blev riktigt glad och det betydde ju också att det inte hängde på gärdsgårn. 

Jag ringde upp Ullis igen och berättade. Sen tog jag ett snabbt samtal till Peter och han var glad för min skull. Imorgon skall jag nog ringa till Magnus. Delad glädje är dubbel glädje.

Sen försökte jag samla mig och komma ned i källaren för lite träning. Ullis skulle absolut träna något ikväll men jag visste inte riktigt vad så jag ville få in lite cykling också. 

Efter att ha samlat mig så gick jag ned i källaren och gjorde mig iordning. Jag valde att joina en robopacer och den skulle ligga runt 2,2 watt/kilo, tror jag. Det lät okej men jag var lite orolig att det skulle bli en tuff start utan uppvärmning. Jag klickar i att jag är med och glömmer helt bort att man nu inte har tid att stå still och få igång klockan och annat. Rätt som det är så är jag med i gruppen och får pedalassistans i runt sex sekunder. Bråttom, bråttom att få igång klocka och spänna fast mig. Pust! 

Rätt omgående så känner jag att det är rätt behagligt och det är lätt att hänga med och då och då så får man lite mer bonus för att man är med i en sådan här grupp. Lite orättvis kan man tycka då det inte är så värst svårt. Dock fick manbörja om från noll med bonusen om man råkat komma för långt ifrån robopacern. Hen är stenhård. Lite larvigt blir det då hen säger en massa saker och man vet att det inte är en människa. Hursomhelst så går tiden rätt fort och det är bara lite jobbigt då man råkat tappa suget och kommit för långt bak. 50 minuter fick räcka och jag känner mig nöjd. 

Jag duschar av mig snabbt och väntar in Ullis. 

Snart är vi på väg till sjukgymnasten och efter det besöket så tar vi en sväng till Blomsterlandet och sen är det hemåt. Lite jobbig trafik men till slut släpper den och vi rullar på bra. Jag känner mig sjukt nöjd med bilen också och nu känns även Ullis helt nöjd också.

Väl hemma så fixar vi lite mat och sen pratar vi lite med Felix och har det mysigt på altanen. 

Ullis vill dock träna så snart byter vi om och *efter lite uppvärmning så skall vi springa och det är som världens käftsmäll. Det är som jag bär på en viktväst och det ändras lite beroende på var vi är. Det är förstås pollen men så mycket var det länge sedan jag kände. Det gick ju bra på cyklingen så att det är pollen står helt klart. Jag får verkligen slita men pulsen är inte vansinnigt hög men det blir totalt 15 minuter och jag är helt slut. Det känns förjävligt, helt enkelt. Hur sjutton skall jag kunna springa i Kalmar, tänker jag. Jag blir riktigt nedslagen och Ullis tycker det är lite kul för givetvis kan det inte gå från okej till nattsvart på en dag. Hon har förstås rätt att det inte är någon fara men det kändes helt hopplöst. 

Direkt efter så är det lite styrka från ett program hon har köpt. Det tar emot men funkar. I alla fall i början. Sen blir det jobbigare och jobbigare och jag orkar inte ens hela tiden. Det var ju bra att man fick känna var man står nu och inte om en månad. 

Trots allt så blev träningen gjord och att det kändes mindre bra får vara så. Jag får nog skaffa allergitabletter. Lite konstigt att det var så jobbigt när det regnade så mycket igår bara. 

Söndag morgon och jag hade sovit riktigt bra! Några fåtal, korta perioder av vakenhet skvallrar smartklockan om och snart satt vi och åt en rejäl frukost. Eller rejäl och rejäl. Jag drog i mig fyra smörgåsar. Historien om varför det heter smörgås är rätt kul faktiskt. Den fick jag lära mig då jag kollade igenom Mia Törnbloms böcker häromdagen. När man kärnade mjölk så flöt bitar av smör upp och drev omkring som små gäss och den "gåsen" kunde man ta och bre på en skiva bröd. Det var så lyxigt så till slut blev det ordet smörgås men började använda. 

Efter frukosten tänkte vi gå ut och fixa med tomten men det regnade ju konstant och jag försökte få Ullis till att vi borde träna i källaren då det regnade och ta tomten senare. Men hon var obeveklig, ytterligare en sak jag älskar henne för, så snart stod vi i regnet och lastade på en massa ris på släpet. Helt dyngsura åkte vi då till soptippen och slängde både ris och övrigt skräp. Ullis hade sett att det låg fina böcker slängda i en container för just böcker men det är ju lite surt då vi själva samlar på böcker till vårat kommande bibliotek. 

Sen hem och nu var vi sugna på lite lunch. Vi tänkte åka till Piccolino men med släpet vara det ingen höjdare att parkera där och när jag stod och funderade på hur jag vågade parkera så smet det emellan en bil. Antingen kunde vi åka och ställa av släpet, men vi skulle snart använda det igen, eller så tar vi och åker till Sille Krog. Vi väljer det senaste alternativet och där finns det förstås mer yta att parkera. Dock ingen självklara plats men jag hittade en plats som borde var okej. 

Efter lite strul med vilken kö man skulle stå i så var det en snäll farbror som sett att vi väntat ett bra tag och han lät oss gå före i den första kön vi stått i. Det visade sig att en tjej öppnade en ny kassa och när ett annat par gått dit och ingen annan så gick vi också dit. Problemet var att han sedan blev kvar och fixade korv till fler och fler utan att gå tillbaka till sin kassa. 

Nåja! Det blev korv och sedan var vi sugna på en glass men den fick vänta. Ullis ville ha mjukglass. 

Vi stannade till på Västerljungs Blommor, eller vad det heter, och där kikade vi runt lite grand. Snart hittade vi några blommer och åkte hemåt. Dock blev det en mjukglass på OK. Är det förresten någon som även säger Q8 efter OK. Av oss lite äldre alltså. 

Snart var vi hemma och Ullis hade nämnt att vi kan sikta på träning runt 16 och jag kände att jag skulle bli trött om man skulle ta en liten siesta men Ullis vilade ut lite. Jag höll på att fastna i sängen men lyckades kämpa mig ifrån den och går ned och tränade. Jag såg på min träningsapp att jag hade över sex mil kvar tills veckomålet och då jag inte tränat en massa annat så bara måste jag klara av det. Jag satte igång och companion fungerade inte första timmen men det gjorde också att jag hade tid att försöka klura ut varför jag inte kunde se alla flikarna men kunde se förut. Speciellt den där man kunde ställa in ERG, som automatiskts justerade motståndet. En helt galet bra funktion som dock brukar ta tid på sig att fungera. Efter ett tag så märker jag, dock av misstag, hur man gör för att få fram rullgardinsmeny och det var ju bra. Jag tänkte att det var ju en superdålig uppdatering om en massa funktioner försvann men så var det alltså. Försvann från synfältet i och för sig. 

Helt plötsligt så fungerade companion och mot slutet även ERG'n, det var ju skönt. Sen kommer även Ullis ned och skall träna. Själv börjar jag dock bli överhettad så när min runda är slut så orkar jag inte mer och Ullis känner även hur varmt det är ifrån mig, det är som att jag kokar. Jag får inte ens vara nära. Jag känner mig mer än nöjd och ställer om fläktarna till henne och öppnar upp så mycket jag kan. 

Sen var jag tvungen att snabbt duscha av mig och få ned temperaturen lite. Tanken var egentligen att vi skulle bada lite på Stensund men jag var lite för varm och svettig. 

Efter duschen så handlar jag och passar på att packa in lite bord och stolar i släpet som vi tänkte ta ut till husvagnen. 

Så blir det också. När Ullis är klar och nyduschade så åker vi iväg. Tiden har dock också dragit iväg så vi ställer bara av grejerna och åker mot La Piazza, i Trosa. Vi ställer av släpet först på Ullis jobb och åker sedan till restaurangen. De håller dock på att städa så att äta där gick inte men de fixade mat till oss och vi väntade. Vi var ju lite på gränsen men jag tror inte klockan var mer än 20.20. 

På vägen hem så går Primetime igång och det startar precis när vi kommer hem. Jag spelar lite i smyg och lyckas gå upp till elfte och sista frågan. Den var dock omöjlig så jag chansade och chansade fel. Maten var dock riktigt god och vi tog faktiskt lite kaffe och kollade lite på teve. Kanske inte så smart med kaffe men men...

Lördag morgon och vi kom återigen upp i bra tid. Vi hade visst lovat att träna på morgonen och det påminde jag Ullis om. Det blev dock inte supertidig utan vi åt en lång frukost först. 

Sen upp på cyklarna och jag körde mitt vanliga pass på 70 minuter och Ullis kom igång lite senare och fick lite kortare. Sen ut i trädgården och nu tog vi fram häcksaxen och gick hårt åt den vildbevuxna häcken vid parkeringen. Den har fått växa fritt i många år nu så vi tog så grovt vi kunde. Tillsammans så gick det rätt snabbt och snart hade vi packat släpet fullt och åkte mot tippen igen. 

Ut med skiten och man hade fått lite sår och blivit prickig på både armar och ben av allt ris. Lite till nu då man skulle släpa ut det. 

Sen hem och nu var det bara in i duschen och sen känner jag att måste raka mig, jag själv hade blivit lite vildbevuxen. På bakhuvudet så drar jag lite för hårt och det svider till rejält. F-n! Jag känner att jag skär mig och det svider etter värre när jag duschar av mig. Vad fasicken. Jag får stå i duschen ett tag men vågar inte torka mig på huvudet. Efter att ha självtorkat så går jag upp till Ullis som får kolla. Hon håller på att kräkas direkt. Det var visst rena blodbadet och verkar varit ett djupt sår. Hon får plåstra om mig och sedan blir det plåster och keps. Vi skall ju på kalas idag då Ullis lillesyrra Camilla fyller 30 år. 

Vi hinner dock förbi en snabbis på Utsikten då de firar 10 år idag. Det är galet mycket folk så vi tittar mest in och säger grattis. Vi vill inte störa för mycket heller då de har mycket att göra. Fullt ös och jag vinker till Fredde och Cribbe som står och sjunger. Fredde och Cribbe var ju med från allra första början då Jocke startade deras första band. Tror även att Björn var med från start också och jag blev deras manager och står även och brölar i bakgrunden som någon slags kör. Jag tror i alla fall att det var Jocke som startade bandet för jag fick höra, efter Jockes död, att han varit avundsjuk på mig då jag hade något band. Det kom jag knappt ihåg och det var ju på sådan låg nivå men det kanske inte han visste. Tror mest vi gjorde lite texter och sedan hände inget mera. 

Sen mot Nyköping och nu känner man verkligen hur grym bilen är. Vi köper en present till Camilla och Ullis blir själv supersugen på den. Det är grillbestick från han Marcus Adulay..någonting. Tror inte riktigt han stavar sitt efternamn så men i princip i alla fall. Rejäla bestick var det i alla fall. 

Sen mot Stigtomta och vi hittar ett bra ställe att stå på och går in och hälsar. Jag hälsar på svärfar och tar honom åt sidan och visar bilen. Han blir eld och lågor för att han är själv ute efter en liknande bil och frågar en massa. Jag förstår först inte varför han frågade om vad den kostade men förstår sedan varför då han själv var intresserad. Jag ville dock inte prata pengar så det rann ut lite i sanden och jag blev även lite paff och kom inte ens ihåg vad den kostade då. 

Sen tillbaka in till festen och vi hälsade på alla och snart satt jag med en smörgåstårta och en läsk. Riktigt trevligt och det blev många samtal och mycket bus med barnen.

Även studsmattan blev välbesökt och Camilla fortsatte att visa att takterna satt i och hon voltade som aldrig förr. 

Efter några timmar så var vi nöjda och även lite trötta och begav oss hemåt. Vi fick med oss Preben och Eva som vi släppte av i Nyköping.

Väl tillbaka i Vagnhärad så var vi lite trötta och på kvällen skulle vi ta oss lite gott men våra chips hade visst en kille ätit upp så jag tog mig en tur till affären och köpte lite till. 

Sedan tittade vi lite på teve allihopa, trevligt!

Fredag morgon och jag behövde komma upp och få ordning på lite saker. Vi hade lånat släp från Ullis jobb och det behövde jag få iväg till tippen. Jag behövde tömma bilen och dessutom tvätta av lite lister och annat så de inte backade när de skulle kolla våran bil. Givetvis dammsuga av den också. 

Jag började med att fylla på det sista med riset och snart åkte jag ned till tippen och tömde av det. Sen en tur till Trosa och tv-butiken och köpte ett nytt batteri till ena bilnyckeln så nycklarna också var okej. Det gick smidigt och snart var jag hemma igen, kopplade av släpet, och började dammsuga. Jag ser att en bred list är lite lös och den har vi haft problem med ett tag. Jag sopar till den utan att kontrollera den efter. Jag fortsatte med att tvätta av den och sen kom Ullis hem. Hon fixade lite i trädgården och jag höll på med bilen. Rosie kom förbi och undrade vad vi höll på med och vi bjöd in henne på kaffe. Snart började det plinga i min mobil och bilen var på väg. 

Så kommer den och jäklars vad fin den var. Man är lite beredd på att bli besviken men det blev jag aldrig. Årsmodell 2020 så den är förstås inte helt ny och risken finns alltid att det kan vara någonting. Efter att bägge parter provkört så kommer vi överens och vi får avvakta kontoret som skriver avtal. Jag upptäcker att det saknas några täcklock och vi frågor om vi får sno några från gamla bilen och det var okej. Våra verkade dessutom mer stabila så det blev ju bra. Täcklocken var locken som sitter över hållarna för bilbarnstol bak. När jag sträcker in huvudet i gamla bilen så ser jag att en hel ventil lossnat och det är förstås lite pinsamt. Det blev när jag sopade till den breda listen. Ojdå! Det måste han förstås ha sett men jag låtsas som ingenting utan försöker sätta dit den lite snabbt. 

Efter att ha signerat lite avtal så tackar vi för oss och hux flux så hade vår V90 bytt färg från svart till vit. I övrigt bara några år nyare med lite coola finesser som vi inte hade på den gamla. Tror den nya heter Momentum Advanced. 

Efter det så åkte jag och Ullis ut till Stensund för att äta lite sallad på bryggan och kanske bada lite. 

Superfint och det har visst siktats lite coola delfiner utanför Trosa men vi såg inga vid Stensund, tyvärr. 

Gott och efter maten så badade jag. Lite småkallt men det var absolut skönt! Speciellt efter ett tag. 

Vi avslutade sedan hemma och firade bilen med lite chips och läsk. :-)

Torsdag morgon och jag vaknar i panik då Ullis ringer! När jag kom hem sent inatt så var jag så trött så jag glömde ställa klockan och det förstår jag när jag äntligen lyckas få upp ögonen och svara. Klockan är då lite över sju och eftersom jag alltid ringer upp Ullis på min morgonpromenad till bussen så blir hon lite orolig. 

Jag springer upp och när jag insett att jag faktiskt måste vara på skolan vid 08.00, då jag stämt möte med en lärare som tar över min tjänst, så måste jag förstås ta mig dit på annat sätt än med buss. 

Ingen frukost hinns med och jag hade faktiskt glömt att fylla på förråden innan och inte ens havregryn fanns kvar. 

Jag tar på mig och min plan med att sova på vägen till skolan grusas förstås då jag får ta motorcykeln. 

Det går bättre än väntat och när jag rullar upp till skolan så ser jag en kille jag inte känner igen och jag misstänker att det är killen jag skall träffa och ropar namnet. Han blir förvånad och efter att jag stannat och tagit av mig hjälmen så hälsar vi. Det blev ju perfekt och snart står vi med vår gemensamma chef och snackar lite. 

Det blir en dag med nye kollegan och dessutom med vår gemensamma idrottslärarkollega, då vi är tre. Jag kommer ta hand om de nya sjuorna i höst och sen får vi se vart det tar vägen till våren. Jag har sagt att jag är intresserad av en fortsättning.

Vi avslutar sedan med en gemensam avslutning för alla lärarna på den andra skolan och det blir lite tal och festligheter. Bra drag och kul! Tyvärr så blev det på film och jag var absolut närmst så jag hör min röst alldeles för väl och med det även då jag sjunger fel. Det var Ullis som hittade filmen så det känns skönt att inte riktigt veta vart hon hittade den. JAG hörde mig själv direkt i alla fall.

Sen traskade jag iväg med en kollega till min skola och hoppade på motorcykeln efter att ha hämtat min hjälm. 

Alla verkade försvunnit hemåt så det blev inget direkt farväl till gamla gänget men alla längtade väl hem. 

Jag tog kustvägen hem och den är riktigt skön. Klart mycket bättre än motorvägen då man kör motorcykel. 

Väl hemma så märker jag att jag har tid för lite allt möjligt och efter ett tag så bestämmer jag mig för lite träning i källaren. Det blir mitt vanliga pass och trots att jag borde vara trött så går det riktigt bra. 

Runt 17 så skulle bilförsäljaren ringa för vi verkar vara nära ett bilköp och våran gamla bil skulle gå i inbyte. Lite surt att vi precis köpt nya däck till bilen och dessutom så slår det mig att jag tankade fullt igår. Ha ha, så typiskt!

Ullis och jag pratar med säljaren, som heter Nathalie, och hon verkade trevlig och vi försökte få svar på alla frågor och vi verkade komma allt närmre ett avtal. Dock så hade det ringt en till från Riddermarks bil under dagen då vi skickat in en förfrågan om värdering och nu försökte de smida medans järnet var varmt. 

Ullis drog iväg till Trosa för att vara med på hennes jobbs provspringning av Stadsloppet och jag väntade in revisorn. 

Jag kände mig väldigt ringrostig då jag knappat jobbat med företaget och det kände väl hon också. När hon fått ut allting hon behövde så tog hon med sig papperna och gjorde klart det sista hemma. Jag verkar inte få någon chock i alla fall utan det utföll till min fördel. Kändes bra! 

På kvällen så bråkade jag lite till med säljaren då jag tyckte vi fick lite dålig procent och mycket riktigt så fick vi ned den lite grand. Det är typiskt att man skall behöva förhandla hela tiden. Borde det inte vara rättvist från början? Nåja. Imorgon skulle bilen komma och var både dem och vi nöjda så skulle det bli affär. 

Vi somnade ovaggade och nu skulle jag äntligen få sova ut.