Onsdag och på skolan var det en specialdag med tävling men framförallt att städa ur inför sommarlovet. Jag var med en klass och allting gick smidigt. 

Väl hemma så somnade jag till i soffan och det verkar som jag blev riktigt sliten av löpningen. Jag reagerade förresten på att många är chockade att jag skall ställa upp i Kalmar Ironman i höst. Jag hoppas jag kan chocka dem med resultatet sedan också. Det blir väl så när jag knappt har styrfart och sedan tror att jag skall ha bra fart till hösten. Vi får väl se. Jag kämpar på och sen hoppas jag att jag får ihop tillräckligt med träning och sedan en försiktig toppning. 

Sen var det bara att dra iväg till Trosa för att kolla till katten. Jag ställde fram lite mat och tömde lådan. 

Katten var keligare än vanligt och det märks att han saknar sällskap. 

Väl hemma så var det dags att träna men nu hade klockan tickat på. Det blev min vanliga runda och jag kan lägga 70 minuter till träningskontot. Sen snabbt i säng. 

Just ja! Jag vann på Primetime igen och snart närmar jag mig 300 kronor i vinstpengar i alla fall. Det tar sig...

Tisdag och idag var det svenska nationaldagen och förstås inget jobb. Efter lite frukost var vi ute och plockade ogräs och fastän det bara blev drygt en timme så tog det på krafterna. Kanske var det i kombination med solen och avsaknaden av keps, i och för sig. Sen tog vi fram motorcykeln då vi ville ta en sväng. Vi tänkte att vi chansar och ser om Ullis pappa är hemma. Han bor i Ålberga så det är en bit. 

Precis när vi svänger av den sista biten så ropar Ullis något om att det är nog han som kommer i en Volvo och vi stannar upp och visst är det han och hans fru. De vänder om och vi fikar och pratar om lite allt möjligt. Han har varit ordentligt i farten och visade upp en massa han har gjort. Han har definitivt inte varit sysslolös och man fick själv lite idéer. 

Sen tackade vi för oss och drog hemåt. Nu körde vi småvägarna hela vägen och det var trevligt. 

När vi kommer hem så har Tim och Cilla kommit och jag skall skjutsa dem. Egentligen är jag skittrött men det är bara att ta tag i det. Ullis ändrar sig och följer med då vi kan göra något kul i Södertälje samtidigt. Jag tror hon ville in på Plantagen. Mycket riktigt! Efter att ha släppt av Tim och Cilla och önskat dem en lycklig resa så drog vi till Plantagen. Jag ser att det ligger en tuggummipåse som verkar oöppnad och jag tar upp den. Den är mycket riktigt oöppnad så jag tar den och stoppar i fickan istället för att slänga den. Kan ju verka suspekt men ingen lär komma tillbaka efter den och den låg på sådant sätt så att det såg ut som någon tappat den. Det var för övrigt V6 så jag tuggade på men sex tuggummin samtidigt var nog fyra för många. 

Vi tog sedan en sväng på Rusta och jag betalade, för ovanlighetens skull, med sedlar. Av en händelse så hade vi fått sedlar och det är ju rätt ovanligt. 

Sen hem och nu var jag riktigt, riktigt trött så det blev en siesta. Man vet ju att det brukar bli dåligt men jag bara måste. 

Nu gick klockan och snart skulle jag iväg till träningen. Det tog emot Big time men det var bara att köra. 

Det brukar ju kunna släppa men på uppjoggen så får jag kämpa och det rejält. Efter något varv så är det bara att inse att det är kört. Jag kommer en bit bakom de andra och sedan är jag med och leder löpskolningen och jag säger att jag tyvärr måste jogga då kroppen inte är med. Neselius joggar också men jag får dock slita ändå. Jag jobbar på och får ihop nästan sju kilometer och det får jag vara nöjd med. Klockan pep om att det var personligt rekord men jag har nog inte sprungit något hårt med den här klockan. Det skulle vara pb på fem kilometer och det är ju lite pinsamt då det var bra mycket långsammare än 6 min/km. 

Måndag morgon och Ullis jobbade extra men jag vaknade ändå rätt tidigt. Efter lite frukost så tog jag tag i husvagnen och snart kände jag mig klar för att haka på den och åka ut till Stensund. Det var lite speciellt att köra vagnen för första gången på ett tag men det gick bra. Några möten i trånga passager men snart var jag på plats och efter några svängar så tyckte jag att jag hade en bra jämn nivå på vagnen. Då upptäcker jag att jag tänkt fel så öppningen är ju för tusan åt andra hållet och jag får börja om. Efter några brädor så står vagnen plant och jag ställer upp den och sätter på elen. 

Sen hem och byta om för snart skall jag hämta Ullis som skall till sjukgymnasten. Jag tänker passa på att tvätta av bilen och åker lite tidigare men det är kö till tvätten och alla verkar precis ha börjat och jag står som nummer två i kön. Nåja! När det är tio minuter kvar så är det min tur och jag ringer Ullis lite innan och säger att jag kanske blir några minuter sen men det var lugnt, svarade hon. 

Det går smidigt och vad skönt med en ren bil!

Jag hinner precis komma fram och hinner till och med dra något extra drag på bilen med en torkduk. 

Väl framme i Södertälje så checkar Ullis in och jag checkade nästan ut. Jag blev skittrött och sade mig och halvsov ett tag. 

Sen hörde vi av oss till Felix och det visade sig att det inte gick några pendeltåg mot stan då han skulle tatuera sig och vi styrde om och skjutsade honom istället. Nu var det rejält bråttom och precis när han stiger av så ser jag att en cyklist kommer i hög fart bakom och hinner ropa till och Felix hinner stanna upp i rörelsen. Cyklisten blev dock rädd och ropade något. 

Ullis och jag parkerade sedan och gick till en sushi-restaurant och åt och tog sedan en fika i gamla stan. Vi hittade visst till det äldsta fiket i Stockholm. Nu kommer jag inte ihåg vad det heter men det var en väldigt god punschrulle i alla fall. 

Vi kollar av med Felix hur det ligger till men han har minst en timme kvar så vi rör oss hemåt. 

Väl hemma så landar vi lite framför teven och bara tar det lugnt. 

Söndag och efter lite frukost så vara vi snart igång och eftersom Ullis skulle jobba idag så drog vi rätt snabbt ut mot Stensund för att springa lite. Jag var inte alls taggad i början men man vet ju aldrig hur kroppen fungerar. 

Vi testade att ringa till bommen och visst gick den upp som den skulle och det var oerhört skönt. Riktigt lyxigt.

När vi kommer fram till parkeringen så är den full och vi åker istället till vår husvagnsplats och det kändes lite som man skulle ställa upp husvagnen men vi råkade visst glömma den. 

Snart var vi igång och det gick väldigt lätt att springa, en skön känsla. Det kanske skulle ändra sig, tänkte jag. 

Vi joggade på och när vi kom till det steniga partiet med mycket rötter så kände jag att livslusten rann av mig lite. Det är under lång tid man får trippa och det tog kraft. Lite lätt irriterad men snart var man igång igen och rätt som det var så var man borta där vi brukar vända. Vi fortsatte dock och snart kom vi ut till Stensunds fritidshusområde och alla hejade. Förra gången var visst inte så många ute. Eller fritidshusområde vet jag inte. Det verkade ju vara permanentboende men nu var i alla fall många ute i trädgårdarna. 

Det gick fortsatt bra att springa och det var lite av en Runners high, faktiskt. Så jäkla skönt men när jag ville testa att springa på ett tag så tog orken slut rätt snabbt och jag fick kämpa lite sista biten. 

Ullis var inte alls sugen på att bada men jag hade bestämt mig. Det var alldeles för länge sedan. 

Vi tog första bryggan och när jag inte såg någon så näckade jag och klev i. Burr! Samma chock som vanligt och tyvärr samma chock för fötterna efter cirka tio sekunder. Smärtan är nästintill outhärdlig och jag går upp. 

Nu börjar Ullis bli lite sugen och kanske är det när jag säger att det var skönt efter ett tag. Det blir som man piggas upp och jag vill gå ned igen. Nu har det dock kommit lite folk så när jag går upp så får Ullis hålla för en handduk. Ah, så härligt! 

Vi går sedan mot bilen och ringer till bommen. Vilken smart finess! Ullis skämtar och säger att bara att kunna ringa till bommen är värt pengarna det kostar att stå på Stensund. Det är som campingen fått syndernas förlåtelse. Ha ha! Med tanke på min felstavning i rubriken som jag inte ville ändra då även länken kommer att bli fel på FB. 

Sen hem och jag kollar lite på nätet hur det går på Ironman Hamburg och det har visst skett en oerhört tragisk olycka då en motorcyklist frontalkrockat med en tävlande. Man ser en bild då cyklisten flyger över banan och cykeln är i delar. Motorcyklisten har avlidit och kameramannen och den tävlande är svårt skadade. Jag läser lite och många är fly förbaskade på hur det har skötts. Man såg att det var ett gäng fordon i en lång rad och det var sådant fokus på bara täten. Man kom alltså tillbaka och mötte age-grouperna och då smällde det. Det blir förstås polisutredning och sådant. 

Sen drog Ullis till jobbet och jag fortsatte med att göra rent taket på husvagnen. Lite oroväckande att taket släppt på något ställe men det kanske är ett vanligt fenomen. Inne i vagnen ser ju allt schysst ut i alla fall. Jag fortsätter sedan att rensa ett avlopp som brukar sättas igen. Vet inte riktigt varför men det har alltid varit så och kanske borde man byta rör sista biten. 

Nu har timmarna gått och det verkar kört att få ett sista cykelpass men jag tar tag i det och Felix går samtidigt och köper något gott till kvällen. Det blir mitt vanliga 70-minuterspass och det går bättre än väntat. Bra träningsdag helt enkelt men jag får passa mig så ökningen inte blir för häftig. Jag passade som vanligt på att spela Primetime, under cyklingen, och jag fick återigen bra med poäng och åkte ut på fråga 10 och elvan hade jag klarat då man skulle se skillnad på Piff och Puff eller rättare sagt så chansade jag rätt. Jag vann förresten igår eller i förrigår och är nu uppe i hela 291 kronor. Det tar sig...

Sen äter vi lite gott och tittar på Physical 100. Det är ett sydkoreanskt program där den coolaste fysiken skall koras. Det är extremt vältränade personer som tävlar och sjukt kul och inspirerande att titta på. 

Mot slutet kommer även Ullis och joinar och vi myser lite i soffan. 

Lördag morgon och jag ville komma upp rätt fort för att köpa en ny trädgårdsslang då jag ännu inte gjort iordning vattenutkastaren. Jag bytte ju plats på den och har ännu inte borrat upp nytt hål och monterat den igen. 

Hursomhelst så tänkte jag låna ett annat uttag men vi började med att städa i garaget och när det var klart åkte vi till soptippen och slängde lite. Som vanligt blev det lite prat med bekanta men den här gången var det Ullis som fastnade. 

Efter det så drog vi förbi Woodys och nu blev det prat igen men nu var det Johanna och jag passade på att gå och leta upp en bra slang av bra kvalitet. Just trädgårdsslangars kvalitet skall man aldrig slarva med. Speciellt inte om man skall koppla dem i källaren, vilket nu var fallet. Lite irriterande då man såg priset bara... 

Efter att vi pratat klart med Johanna, och även hälsat på mannen Björn, som pep in, så drog vi hemåt och jag kunde inte hålla mig från att testa slangen. Först var det dock Stockholm Marathon och vi slängde på teven.

Det var inspirerande och jag följde loppet från start till mål. Jag hade dock en liten olustig känsla av Stockholm Marathon sedan debaclet från förra året då herrtäten sprang fel. Så sjukt pinsamt men jag har ju själv varit inblandad i ett lopp där vi var dåliga på att skylta. Det är väl först nu jag börjar släppa det men jag var sjukt irriterad under en lång tid. Fel som inte skulle ha gjorts gjordes men vi går inte in på det mer.

Det var hursomhelst ett bra lopp på teve och man fick mestadels följa täten och man blev inspirerad. En klubbkompis slog mitt pers på maran men jag blev nog mestadels glad men visst sved det lite. Jag trodde inte riktigt han skulle klara det men jag misslyckades ju å andra sidan på maran då jag var som bäst. Hursomhelst så var det en bra tid och det är bara att gratulera.

Sen var det bara att ta tag i lite saker hemma. Jag monterade på slangen i källaren men absolut inget händer och ingenting avslöjar varför det inte fungerar. Själva blandaren ser rätt ny ut och jag ser ingen avstängningskran någonstans. Det var bara att styra om och som tur var så hade jag ett annat ställe där jag kunde prova och nu fungerade det men det var längre ifrån så nu räckte knappt slangen. 

Jag började att göra rent husvagnen och spolade sedan rent några gånger men det var fruktansvärt vad det klibbat på taket. Jag vet inte om det är grannens träd, som hänger över, eller om det kommer från Stensund. Jag behöver testa en grymmare borste sen. Det blev i alla fall mycket bättre. 

Sen blev det lite träning igen och återigen blev det cykling och mitt 70-minuterspass. Så sjukt oinspirerat att blogga om men jag ligger i! Samma låga snittpuls som igår också men nu fungerade den automatiska wattnivån så jag höll nog en jämnare watt. 

Fredag och nu började man verkligen få sommarlovskänslor eller skall man säga semesterkänslor men det är ju i och för sig lite kvar. Men en långhelg väntar och det var skönt att sätta sig på bussen. Jag hann som vanligt med första bussen men fick springa lite på slutet. Dock i onödan, visade det sig. 

På bussen och jag stängde av musiken då det brukar vara elever som vill prata. Snart kom roliga Fille och jag, han och Maja pratade på vägen upp till skolan. Som vi brukar göra och det har blivit en skön tradition. 

Sen var det då dags för lite lektioner och det blev lite lugnare idag och även lite fotboll då chansen fanns. 

Efter lunch så hade jag lite lugnt och när jag såg att jag kunde bege mig hemåt så gjorde jag det. Det skulle dock inte komma någon buss på ett tag så jag promenerade mot stan och jag snackade lite med Ullis på vägen - trevligt!

Väl framme vid terminalen så behövde jag bara vänta i cirka tio minuter och snart satt jag på bussen och njöt! Långhelg!

Hemma så var det bara att hoppa upp på cykeln då Ullis skulle ut och äta med jobbet och skulle det bli någon träning för henne så var det bråttom. Jag hängde på förstås och hade en liten plan om att ta ett pass till ikväll. Hur det skulle gå med det var en annan femma. 

Jag snittade låga 127 på mitt 70-minuterspass och jag börjar bli hoppfull men det är fortfarande lite för lite träning mot vad jag hade tänkt. 

Jag pussade Ullis adjö och sedan tittade jag och Felix lite på ett roligt program som handlar om vilken fysik som egentligen är bäst. Det är förstås sydkoreaner och de har valt ut 100 stycken extremt vältränade personer som får möta varandra på lite olika sätt. Sjukt roligt men själva produktionen kunde väl gjorts annorlunda. 

Jag blev sedan trött och inte så mycket mer hände än att jag knapapade på mobilen och väntade in Ullis. 

Torsdag och idag gällde det att komma fort till skolan då jag skulle byta arbetslag och ta emot de nya sjuorna, som börjar i höst. Jag började dock med att raka mig då jag tyckte jag såg sliten ut och skägget ovårdat. Nu var det ju ett tag sedan och jag brukar ju raka mig då det är något speciellt och det var det ju i tisdags och sen tänkte jag att det kan vara bra att se lite anständig ut inför de nya eleverna.

Då jag inte haft några nior alls så hade jag egentligen ingen koll på det nya arbetslaget men jag fick till mig ett schema och på mailen hade jag lite information. Det gällde att jag läste fort som sjutton på morgonen men jag blev också uppringd då jag glömt att klarmarkera betygssättningen så det fick jag börja med. Efter den lilla detaljen så mötte jag då upp kollegan jag skulle samarbeta med och som tur var så var hon bra insatt i dagen och jag försökte läsa på mig så gott det gick och jag lovade att ta hand om introduktionsleken och att jag kunde fylla ut tiden lite med något framme vid tavlan om det behövdes. 

Jag blev lite svettig av att vara lite i tidsbrist och nu behövde jag springa lite fort på toaletten och sen var det dags. Det var ett gäng elever och efter leken så gick vi då upp till klassrummet och jag hittade knappt själv dit då det var på en sida jag aldrig är i. 

Hela dagen gick kanon men det var lite tight med tid men då körde vi bara över några minuter så ingen behövde stressa. 

Efter det så var det en ordinarie lektion med en klass men den blev väldigt lugn då jag inte hunnit landa riktigt. Vi avslutade med ett härligt beep test, för de som ville. 

Sen var det bara att bege sig hemåt då min sista lektion blev inställd då det var hemstudier för sjuorna. 

Ned på stan och sen hemåt. 

Väl hemma blev det lite softande och vi somnade och sedan fick vi kämpa för att komma ned i källaren och börja cykla. Vi lyckades till slut och jag körde mitt vanliga pass på 70 minuter och höll en helt okej och låg snittpuls fastän motståndet var konstant 185 watt. Det kanske börjar hända något. Jag är bara lite orolig att jag kör lite för lätt. Några kända auktoriteter tycker ju att man skall köra rätt hårt på cykeln så jag är lite kluven.